Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Rom. 6:3

Har du fallit i synd, så kom ihåg, att du får fly tillbaka till dopet. Det är den enda väg, på vilken vi kan komma tillbaka. Vakta dig därför för dem, som vill ge oss två bräden, på vilka vi skulle kunna segla över syndens hav, nämligen dopet och bättringen. De säger, att när vi genom synden lidit skeppsbrott och förlorat dopet, måste vi gripa till bättringen. Tro dem inte, det är bara bedrägeri. Därmed förför de både sig själva och andra.

Dopet är bättringens början. Så ofta du faller i synd så ta din tillflykt till ditt dop. Där får du igen den Helige Ande, som hjälper dig. Ty bättringen är inget annat än människans missnöje med sig själv och sitt syndiga liv, samt en förnyelse i henne. Vi bör veta, att nådens rike inte endast finns i detta liv på jorden, utan att det också varar evigt i himmelen. Nåderiket är dessutom i detta livet så fast, att det aldrig skall bäva eller falla. Ty fastän vi ibland kan stappla och falla, så faller och bävar inte nåden.

Vi behöver således inte söka någon ny nåd eller något annat rike, utan samma nådeshimmel står ännu öppen, och samma nåderike väntar på mig, när jag vill komma igen. Skeppet bryts inte sönder, dopets nåd upphör aldrig, nåderiket faller inte, utan det varar i evighet. Men faller jag ur skeppet så stiger jag dit upp igen. Viker jag av från dopet, så vänder jag mig åter till detsamma. Far jag vilse från nådens rike, så vill jag komma dit in igen. Dop, skepp och nåd förblir evigt, de faller och sviktar inte genom mitt fallande och svävande. Ty annars skulle Gud själv falla och ändra sitt löfte, som säger att hans nåd varar evigt.