19 oktober

Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.

 

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn. 2 Mos. 20:7.

Låt oss nu här lära oss och lägga på hjärtat, vilken stor makt det ligger på detta bud, så att vi med allt nit tar oss till vara för och flyr varje missbruk av Guds heliga namn som den allra svåraste synd, som kan ske i utvärtes måtto. Ty att ljuga och bedraga är väl i och för sig en stor synd, men den blir så mycket svårare, om man därtill vill rättfärdiga den och för att bekräfta sitt förehavande åberopar Guds namn och gör detta till ett täckelse för sin skändlighet. På så sätt blir av en lögn en tvåfaldig, ja, en flerfaldig lögn.

Därför har också Gud till detta bud fogat en allvarlig hotelse, som lyder så: "Ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn", dvs. synd mot detta bud skall inte efterskänkas någon eller avlöpa utan straff. Ty lika litet som Gud vill lämna det ostraffat, att man vänder bort sitt hjärta från honom, lika litet vill han tåla, att man brukar hans namn för att smycka sina lögner. Nu är det tyvärr överallt och allmänt så, att de är mycket få, vilka inte brukar Guds namn till lögn och allsköns ondska, liksom de är få, som av hjärtat förtröstar på Gud allena.


Logos-mappen