När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 1 Kor. 2:1,2.

Jag lever i nåden, därför tjänar jag i hela mitt liv dig, Herre, och inte mig själv, ty jag söker inte mig utan dig och ditt. Det kan inte de göra, som lever av sin egen rättfärdighet, utan de tjänar sig själva och söker i allting sitt. Om nu någon här vill fråga mig: "Men kan du då inte, när du utlägger den heliga Skrift, tala om någonting annat än om Guds rättfärdighet och nåd eller om otillräckligheten av all människorättfärdighet, vishet och kraft?" så svarar jag:

— Var och en måste se till, huru han har det. Jag för min del bekänner: Så ofta jag i Skriften funnit någonting mindre än Kristus, har min själ ännu aldrig blivit mättad. Det syns mig, att Gud den Helige Ande inte vet eller vill veta om någonting mer än Jesus Kristus, och honom korsfäst, så som Herren också säger om Anden: "Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er."

En förbannelse och dom vilar över alla präster, som i kyrkorna eftersträvar höga, svåra och konstiga ting och predikar om sådant, som vill behaga en eller två av dessa "höga" tings beundrare och som söker åhörarnas pris och beröm. Då jag predikar i Wittenberg, så talar jag så enfaldigt jag kan. Jag har inte avseende på doktorer och magistrar av vilka väl ett fyrtiotal är närvarande, utan på den mängd av ungdom och barn och tjänstefolk, som finnas där i hundratal och tusental. För dessa predikar jag, efter dem rättar jag mig. De behöver det. Vill de andra inte höra mig, så står dörren öppen för dem.

Fördenskull, min käre vän, beflita dig om att lära och predika enfaldigt, tydligt, rent och klart.

Logos-mappen