Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade. - 1 Mos. 22:18 I detta korta språk innesluts allt, vad evangelium lovar och tron omfattar. Det säger oss, att ett annat liv skall komma efter döden, att man allenast genom tron blir rättfärdig och salig, och att följaktligen ingen människa genom sina gärningar kan bestå inför Gud. Detta språk säger: Din kraft skall inte hjälpa dig, ty djävulen har bragt dig helt under sitt välde. Här finns nu ingen hjälp, utan allt är förlorat. Skall du nu frälsas, så finns inget annat medel därtill än denne kvinnans säd. Det är ett starkt ord, som nedslår all annan predikan. Man måste ge upp hoppet om den egna kraften och endast förlita sig på denna säd, som ensam skall göra det. Ty om det fanns en annan väg till salighet, så skulle detta bibelord vara falskt. Se därför, hur kraftigt även gamla Testamentet talar om denna sak. Här märker vi, hur Abraham varit en kristen fastän han levde redan så långt före Kristi födelse, ty han har haft samma tro på Kristus, som vi har. Tiden gör ingen skillnad alls på tron, ty tron har varit densamma från världens begynnelse. Därför har han genom sin tro fått detsamma, som jag får. Kristus har han nog inte sett med sina ögon, men det har inte vi heller. Men han hade honom i ordet, som även vi har honom i ordet. |