Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. - Apg. 15:9

Hittills har det varit ett uttryck för den allra högsta helighet, då någon gått i kloster, fastat mycket, bett, burit tagelskjorta, gått i gråa kläder och fört ett hårt levnadssätt. Vi har då inte vetat annat, än att vi från huvudet till fötterna då borde vara heliga. Men vi har endast gett akt på gärningen och kroppen, inte på hjärtat, som varit fullt av hat, fruktan och ett ont samvete.

Denna helighet, som världen prisar, är inför Gud endast orenlighet. Den helighet åter, som gäller för Gud, består inte i en grå rock, en vit eller svart huva, utan i ett rent samvete. Jag bör veta, att Kristus är min salighet och att mina gärningar inte gör någonting därtill, utan att han ensam utfört allt. Då är jag helig.

Jag säger inte mera: en grå rock är helig, en röd ohelig, ty jag vet, att det inte beror på den gråa rocken utan på Kristus, som ensam är min Frälsare. Ty en grå rock kan inte rentvå ett hjärta, utan Gud måste genom tron och den Helige Ande rentvå det. När då hjärtat är rent inser jag, att det inte är någon åtskillnad mellan olika rum eller något annat, så att jag skulle anse kyrkan i sig själv vara förmer än åkerfältet eller tvärtom, ty heligheten har kommit in i hjärtat.