Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet. - Jes. 40:8

I första Mosebok berättas det om världens skapelse, hur allt blev till, och om många andra underbara saker. Egyptier, babylonier, perser, greker och romare har förgäves rasat mot denna bok. De och andra människor i senare tider har försökt utrota den helt, men de har inte kunnat. De är allesamman för länge sedan döda, men boken har ständigt förblivit oförändrad, som den en gång blev skriven. Vem har bevarat den mot dessa starka makter? Sannerligen endast Gud själv, som är dess upphovsman. Och det är ett stort Guds under, att Gud så länge låtit denna bok bevaras och beskyddat den. Ty djävulen och världen hatar den bittert.

Jag ber och förmanar troget var och en from kristen, att han inte skall förarga sig eller stöta sig på de enfaldiga ord och berättelser, som står i bibeln, inte heller tvivla på dem. Ty hur enfaldiga och underliga de än ser ut, är de likväl ord, verk, berättelser och domar bakom vilka det höga och gudomliga Majestätets makt och visdom står. Men detta är en bok, som gör alla visa och kloka till dårar. Den kan endast förstås av de enfaldiga som Kristus själv säger.

Låt därför dina egna inbillningar och känslor fara och älska denna bok som den allra högsta och dyraste helgedom och som den allra rikaste guldgruva, vilken aldrig kan bli tillräckligt utforskad eller uttömd. Du skall också älska bibeln därför, att du i den kan finna den gudomliga visdom, vilken Gud här lägger fram för oss. Med den skall du kunna nedslå alla inbilska människors högmod.

I denna bok finner du också den krubba, i vilken Jesus ligger och till vilken änglarna visar herdarna. Det är väl litet och oansenligt, men skatten Kristus, som ligger där, är dyrbar.