Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. - 1 Tess. 4:17

Ingenting är för en kristen ljuvligare att tänka på, än att han lever i Gud, och där vill han vara och verka. Men då den sista dagen kommer, när den nu bryter in, så är Gud min Herre, och då blir jag förlossad. Dock, denna tröst tillhör endast dem som är kristna.

Denne domare som skall komma med sådan makt, att han skall väcka alla döda och även djävulen själv, han skall för de kristna vara en broder, en fader, en skyddsherre. O, det skall bli en fröjd, när han skall kalla oss sina vänner och bröder och hos oss känna igen sina egna gåvor och sin Helige Ande. Också för de kristna som är döda skall detta vara fröjdefullt.

Fastän vår natur måste bäva inför detta gudomliga majestät, så måste ändå anden se på detta majestät med fröjd. Den som inte får denna tröst, han blir plågad tillsammans med djävulen. Därefter måste man rätta sig, envar måste fram, om han än ligger på tusen famnars djup i havet eller i jorden eller i helvetets avgrund. När han är domare, så måste allt fram i dagen.