Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande. - 1 Kor. 4:13

En människa, som lever i nåden och i Kristus, är föraktad. Ingen ärar henne, hon är helt och hållet ansedd som en onyttig, oduglig och skadlig människa i allt som berör det dagliga livet. Man behöver inte en sådan i gemenskapen eller till något ämbete, man tänker inte på henne, man vill inte heller veta av och kännas vid henne. Däremot gapar var man på dem, som synas vara heliga, men inte är det. Den som ännu inte har sådana fiender, vilka håller alla hans ord, hans gärningar, råd och tankar för dårskap, ondska, odygd, har ännu inte rätt kommit till Kristus. Han måste bli sin egen fiende och beskylla själv sig, vad andra skulle beskylla honom för, samt anse sig själv onyttig.

Tror du, så måste du glädja dig i Gud och ditt hjärta bli fritt, glatt och vid gott mod. Då bryter din kärlek ut, och du gör vad du kan, predikar och talar sanning och förkastar allt, som inte blir predikat enligt denna lära. Sådant vill nu djävulen inte se eller höra, utan han gör dig till en i tro avvikande och galen människa. Så kommer du liksom din Herre Kristus för sanningens skull på korset och måste bli försmädad. Du måste sätta både kropp, liv gods, ära och vänner i fara. Ändå kan du under allt detta vara vid ett glatt mod och gärna lida allt detta, ty du måste tänka på att även du tidigare varit inför Gud så som de nu är.