Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. - 1 Joh. 2:2

Håll dig stadigt vid denna bild av Kristus. Han är ingalunda någon Moses, fångvaktare eller bödel, utan en medlare, som försonar oss fattiga syndare med Gud, ger nåd, rättfärdighet och liv, och har utgett sig själv, inte på grund av vår förtjänst, helighet, rättfärdighet, ära eller goda leverne, utan för våra synders skull.

Lär känna Kristus på detta sätt. Lär i synnerhet att begagna dig av det lilla ordet "våra", så att du blir alldeles säker om, att Kristus har borttagit inte allenast några, utan alla, hela världens synder. Ty han har visserligen utgett sig för hela världen, fast människorna inte tror det. Därför bör du inte endast anse dina synder vara verkliga synder, utan du skall också erkänna, att de är dina egna. Du får med andra ord sagt tro, att Kristus inte endast är utgiven för andra människors synder, utan också för dina synder.

Det ligger alltid på bottnen i hjärtat, att vi inte vill vara alldeles utanför. Vi vill inte heller låta Kristus uträtta allt, utan vi vill alltid ha vår hand med i spelet. Vi menar också att Gud för våra gärningars skull måste se till oss och fördenskull förlåta synderna och vara oss nådig. Det skall ändå inte vara så. Ty därigenom blir tron och hela Kristus förbigångna. Skall Kristus göra det, så får jag inte göra det. Jag kan inte sätta min förtröstan på båda, utan den ene måste ut ur hjärtat: antingen Kristus eller mitt eget görande, vilket ju är klart och lätt att förstå.