Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. - Hebr. 1:1-2 Det är en skillnad mellan hedningarna och de kristna, när de talar med Gud. Hedningarna talar med honom efter sina hjärtans tankar utan och utom Guds ord och löften. De kristna talar med den Gud, som har uppenbarat sig genom sitt ord och löfte. Då denne Gud blivit beskriven genom sina sköna och härliga löften, kan han bli förstådd och med glädje i tron sedd av oss. Men Gud ensam utanför ordet är som en järnmur, på vilken man skadar sig, då man löper mot den. Därför söker satan oupphörligt förmå oss att löpa mot den som ensam är Gud och sålunda skada oss och få oss att glömma den nåd, han bevisat oss i och genom vår Herre Kristus. Då tänker vi endast på Gud och hans dom och inte på hans ord om Kristus. Men gör vi det, så är vi förlorade. Detta är nu orsaken till att profeterna i sina böner så ofta åberopar Guds löften. Ty i dessa löften ligger Kristus innesluten, och de framställer Gud för oss, inte som en sträng domare eller vår fiende utan som en barmhärtig och nådig Gud, vilken vill göra oss, förtappade och fördömda människor, saliga. |