Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster atthålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. - 1 Petr. 2:11-12.

Petrus använder här ett något annorlunda talesätt än Paulus, som inte skulle tala så som vi här hör. Ty varje apostel har sitt eget talesätt. Han har tillrättalagt grunden för den kristna tron, som också är huvudsaken. Sedan går han framåt och undervisar, hur vi skall uppföra oss mot alla människor. Det är också ett rätt sätt att predika, att först förklara tron, vad den verkar och vad som är dess kraft och natur, nämligen att den ger oss allt tillräckligt som vi behöver till fromhet och salighet och att vi inte kan göra något utan genom tron samt att vi genom den har allt vad Gud har.

Om nu Gud har handlat med oss så att han givit oss allt vad honom tillhör, att det blivit vårt eget, så att vi har alla ting och alla gåvor nog genom tron, vad skall vi då göra? Det bästa skulle vara, att vi skulle dö, så hade vi allt. Men så länge vi lever här, skall vi göra på samma sätt mot vår nästa och ge oss själva åt honom, såsom Gud har givit sig själv åt oss. Tron gör oss således saliga. Men kärleken består däri, att vi ger oss ut för vår nästa, eftersom vi har övernog. Det är: Tron tar emot av Gud, kärleken ger åt nästan. - - -

Eftersom ni är ett med Kristus - - - skall ni följa honom och förhålla er så, som om ni inte mer skulle vara medborgare i världen. - - - Eftersom ni inte är av världen, så må ni göra som främlingen i resandehemmet: hans egendom är inte där, han tar endast för sig av maten och betalar för den. Ty här är vi endast liksom på genomresa och kan inte stanna här, utan måste bege oss vidare. Därför skall vi inte använda mera av de jordiska ägodelarna än vi behöver till kläder och föda och så skall vi skynda till ett annat land. Vi är medborgare i himlen. På jorden är vi blott främlingar och gäster.