Ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. - Luk. 6:35

Vi är så otacksamma människor, att vi inte ens tackar och lovar Herren för de många och stora välgärningar, som vi varje dag så rikligt mottar. Är det inte både synd och skam? Och ändå låter den gode Fadern inte skrämma sig av det, utan gör alltjämt väl mot oss och bevisar oss allt gott.

Men skulle han vara snålare, då han delar ut och skänker bort sina gåvor, så skulle vi vara tacksamma. Vi skulle bättre förstå oss på Guds gåvor och de skulle vara oss kärare och dyrbarare, om vi en tid måste vara utan dem. Tänk dig om han t.ex. skulle låta varje människa födas med endast ett ben och en fot och sedan senare, då människan blir sju år, skulle ge henne det andra benet, eller om han först när hon är fjorton år skulle ge henne en hand och vid tjugo års ålder den andra handen.

Men nu öser Gud dessa gåvor över oss och ger oss dem nästan i en hög. Han har skänkt oss ett helt hav fullt med sitt ord. Han ger oss allehanda språk och goda, fria konster. Allehanda böcker kan man få köpa till billigt pris, ja för en spottstyver. Därtill skänker han oss lärt folk, som skickligt kan undervisa, så att en ung gosse, om han inte annars är en dummerjöns, på ett år kan studera och lära mer än man förr i världen kunde på tio. Konsten är så lätt inom räckhåll att den nästan får gå och tigga sitt bröd.

Ve oss, att vi är så lata, vårdslösa, försumliga och otacksamma! Men Gud skall, när stunden är inne, åter tillsluta sin hand och ge oss litet och sparsamt, så att vi därefter skall bli tvungna att be till partier, sekter, lögnpredikanter och gudsbespottare och bära dem på händerna, och detta allt därför att vi nu i så hög grad föraktar hans ord och tjänare.