Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. - Joh. 17:15, 17 Hela kristenheten är ett folk, som måste hålla ryggen till och mer än alla andra människor lida och utstå allt ont och smärtande, som djävulen och världen kan göra dem. Vem kan då, när det ser så ut, förstå och inse, att det står rätt till med de kristna? I sanning, inget förnuft kan åstadkomma detta, utan den helige Ande måste säga oss det, han som är sanningens Ande och därför styrker och uppehåller våra hjärtan i tron, tvärt emot vad vi ser och känner. Annars skulle ingen ha trott eller nu kunna tro, att denne Jesus Kristus är sann Gud, sittande i evighet på Faderns högra sida, han som under sådan smälek av sitt eget folk upphängdes på korset som en rövare. Eller hur skall vi kunna vara vissa, när det gäller oss, att vi som tror på den korsfäste Kristus skulle i sanning vara Guds kära barn och hans heliga; då vi inför hela världen fördöms och förbannas och avrättas såsom Guds fiender och djävulens livegna och då vi inte själva känner att vi är Guds barn? Ja, vårt hjärta säger oss något helt annat, eftersom vi ännu är fulla av svaghet och synd. Men det är den helige Andes verk och kraft, som gör detta visst och stadfäster det i våra hjärtan, att man kan hålla för sant vad ordet säger och därpå leva och dö. |