Släktlistorna i Första Krönikeboken

Bibelstudier kring Krönikeböckerna av Roger Pettersson på bibelweekend i Helsingfors 30.1-1.2.2003.

Se även sammanfattning i pdf-format här

Innehåller Bibelns släktlistor något av vikt?

Första Krönikeboken börjar med nio kapitel släktlistor. Man kan tycka att det verkar trist men vid närmare eftertanke så är det egentligen mycket genialiskt och smart att släktlistorna är upptecknade i Krönikeboken.

I den hebreiska Bibeln, den som judarna använder, är Krönikeboken den sista och liksom kronan på verket. Jesu ord till de skriftlärda och fariseerna (Matt 23:35) visar att också han betraktade Krönikeboken som den sista i den heliga skrift. ”Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret.” Abel var den första martyren vilket nämns i 1 Mos 4. Sakarias död omskrivs i 2 Krön 24:20-22, han dödades av sitt eget folk. Mellan dessa blev många rättfärdiga profeter dödade.

GT:s sista bok börjar alltså med släktutredningar. Författaren som sannolikt är Esra, visar härstammningen för Israelse tolv stammar. Boken skrevs av allt att döma i första hand för de judar som hade återvänt från fångenskapen i Babel och höll på att återuppbygga landet och Jerusalem. De stötte på motstånd och tvingade om och om lägga ner sitt arbete. Säkert funderade de om det var meningen att de skulle slå ner bopålarna i landet eller ge upp. Det var viktigt att de efter exiltiden kunde förankra sig i historien och i Guds frälsningsplan. I Krönikebokens släktlistor (genalogier) finner judarna sina rötter, de är Abrahams barn.

Vi skall nu stanna inför fyra saker om släktlistorna

1. Släktlistorna stärker identiteten

Släktlistorna hade alltså en speciell betydelse för judarna som hade återvänt, de kunde se att de har del i löftet och att de är Guds folk. Man kan fråga sig hur trosvissa judarna skulle ha varit om de efter 70 år i fångenskap skulle ha fått höra av Esra: ”Vi lär vara ättlingar till Abraham, Isak och Jakob, de kom från Kaanan land, vi får nu försöka göra ett tempel i Jerusalem och bygga upp landet igen, om vi klarar av det.”

Här kan vi jämföra med situationen i Finland under slutet av 1800-talet, då folket sökte efter sin egen identitet. Från den tiden har vi Kalevala, Fänrik Ståhls sägner, Vårt land m.m. Det nationella uppvaknande var en förutsättning för frigörandet från Ryssland 1917 och för försvaret av självständigheten under andra världskriget. Hur skulle stridsmoralen ha varit i december 1939 om Finlands ledare hade sagt: ”Egentligen är vi samma folk som Sovjet, det skiljer inte något nämvärt i ideologin oss emellan, vi skall inte kräva för mycket för då kan vi gå miste om vår rätt att bo här.”

En nationell självkänsla är A och O för bevarandet av självständighet. Krönikeböckerna stärker folkets självkänsla genom att med släktlistor visa hur Landet tillhör dem. ”Landet är vårt. Gud gav det åt Abraham. Gud förde vårt folk tillbaka från Egypten. Men på grund av vår olydnad mot Guds bud lät han oss hamna i fångenskap igen. Men nu skall vi omvända oss, följa Guds lag och bygga ett nytt tempel. Gud är med oss!”

2. Det goda med släktlistor

Släktlistor är inget unikt i vår Bibel, första Moseboken är egentligen en enda lång släktlista. Fjärde Moseboken innehåller också många släktutredningar. Även Esra och Nehemja innehåller utförliga släktlistor. I början av Matteus och Lukas finns släktlistor utgående från Josefs och Marias härkomst.

Med en släktlista får man mycket sagt med få ord. T.ex. släktlistan i 1 Krön 1-9 är mycket förkortad. Av de tolv stammarna så är det främst Juda stam och Leviternas härstammning som upptar utrymme, men även Benjamins stam upphöjs (Esra 4:1 ”motståndarna till Juda och Benjamin).

Nu kan man fråga sig varför dylika listor finns nedtecknade i Bibeln. Jag nämnde redan att de skapar en förenande länk till patriarkerna och trons hjältarna. Det finns andra sätt att göra detta på, men släktregister är nog det mest komprimerande formen. En kyrkohistoriker har man många gånger större nytta av kyrkoböckerna med namn och födelseår än av osäkra berättelser, de senare måste kunna gå att bekräfta med hjälp av kyrkoböckerna för att kunna vara trovärdiga.

Släktlistor förmedlar ett budskap om att historien går mot ett mål som Gud har bestämt. De hade också en funktion att påminna Israel om att hålla sig rena och obesmittade från främmande folk och kulturer. Men säg den släktlista som är konsekvent, i Matt där Jesu släkttavla beskrivs nämns två kvinnor av hedniskt ursprung, Rahab och Rut. Dessa hedniska kvinnor vittnar om att Jesus inte bara var judarnas konung utan också hedningarnas.

3. Släktlistor är komprimerad historieskrivning

Släktlistorna i 1 Krön innehåller historia, jag tror man gör fel om man läser dem utan samband till den övriga Bibeln. Kapitel 1 utgör en linje från Adam till Abraham, med andra ord sagt är kapitlet en sammanfattning av Första Moseboken. I svenka folkbibelns översättning har man lyft fram en viktig upptäckt, nämligen det hebr ordet Toledoth, ”fortsatta historia”. Det här ordet finns i början av varje ny historia (ni som har Svenska folkbibeln kan se hur det i 1 Mos finns en kompletterande styckeindelning med romerska siffror). Med hjälp av denna indelning så kan man tydligt följa med historiens gång, hur Gud utvalde sitt folk, det är med andra ord fråga om frälsningshistoria.

1 Mos. behandlar framförallt patriarkerna, Guds löfte till dem samt hur Jakob och hans söner kom till Egypten. Där slutar släktutredningen i 1 Mos. I 4 Mos. återknyts släktbanden till Jakobs tolv söner, Israels folk som vandrade i öknen var alla utgångna från Jakob, de hade alla löftet om Kaanans land. I Josuaboken kan vi läsa om hur de slutligen efter mycket om och men intar löfteslandet, och domarna styr landet. Den sista domaren var Samuel, under hans tid blev Israel ett kungadöme.

I Samuelsböckerna berättas om Saul den första konungen, men på grund av hans olydnad blev David ny kung. I Kungaböckerna berättas det om hur riket delas i Israel och juda (nord och syd) efter Salomos död, samt hur först Israel går under och sedan Juda. När Esra skrev Krönikeböckerna hade han tillgång till de nämnda böckerna 1 Mos-2 Kung. Esra återger frälsningshistorien utgående från dessa men med en sådan utformning att de som då återvände från Babel lätt kunde förstå den och ta den till sig. För att sammanfatta historien från uttåget ur Egypten till sin egen tid så har han i kap 2-8 släktlistor som täcker den tiden.

4. Det särskilda budskapet i Krönikeböckerna

Vad är speciellt i släktlistorna i Krönikeboken? Här får vi vägledning ifall vi studerar resten av första och andra Krönikeböckerna. Där utlägger Esra historien på ett mer utförligt sätt. Han behandlar tiden från kung Saul till sin egen tid då folket skulle återuppbygga landet. Det man kan lägga märke till i hans historieskildring är följande saker:

Betoningen av Juda kungadöme och Davids ätt. De övriga stammarna blir frälsta enbart om de ansluter sig till Juda och kring Gudstjänsten i Jerusalem. Esra har här facit i hand, de övriga stammarna var redan utplånade eller helt uppblandade med de omkringliggande kulturerna. Då han ser tillbaka på historien så ser han att början till undergången skedde när de övergav gudstjänsten i templet och kungen i Jerusalem.
Betoningen av Templet och prästerskapets släkter och leviternas släkten. Vi kan förstå detta bättre om vi beaktar att Esras målsättning var att få folket villiga att återuppbygga templet, därför är han redo att extra mycket beskriva Templet och allt som har med det att göra.
Betoningen av vedergällningsteori. Gör ni gott välsignar Gud er, gör ni ont har ni ingen välsignelse. Detta är viktigt i ljuset av samtiden. ”Vårt folk hamnade i fångenskap i Babel på grund av olydnad mot Herrens bud, låt oss följa hans uppmaning och bege oss till det utlovade lande och där upprätta en rätt gudstjänst.” Märkväl, löftet är bakgrund och därför skall folket följa Gud.

Allt detta har sin tillämpning i vår tid: Jesus Kristus är det sanna Templet, som tecken till judarna sade han: ”Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar.” De ansåg det vara omöjligt, 46 års arbete kan inte göras på tre dagar. ”Men det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:18-21). Vi uppmanas att komma till detta Tempel och dricka det levande vattnet. Jesus utropade i Jerusalem under lövhyddohögtiden: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” (Joh 7:37)

Se även sammanfattning i pdf-format här

Tillbaka till Index-sidan