De två första reformationernaDel 1. Vad behövde reformeras? |
|
Bibelstudier kring Krönikeböckerna av Roger Pettersson på bibelweekend i Helsingfors 30.1-1.2.2003 Se även en sammanfattning över kungar och profeter i pdf-format här. För att få svar på frågan om vad som behövde reformeras behöver vi se på kapitlen 10-13 i Andra Krönikeboken med parallellställen i Kungaboken. 1 Kung 11:11-13. Efter Salomos död skulle riket delas pga hans avfall från förbundet. HERRENS ord gick i uppfyllelse. Jerobeam som var en av de bästa tjänarna som Salomo hade, fick genom profeten Ahia höra att kungadömet Israel skall splittrats och att han, Jerobeam, skall regera över 10 stammar och Salomos son över juda stam (1 Kung 11:30-32). När Salomo hade dött och sonen Rehabeam blev kung efter honom kom Jerobeam tillsammans med hela Israel för att diskutera förhållandet till den nye kungen. 2 Krön 10:4-5, nu var goda råd dyra för Rehabeam. Han rådgjorde med de gamla och med de unga. Rehabeam lyssnade inte till folket utan till de unga rådgivarna och Herrens ord gick i uppfyllelse 10:16-19. Nu fanns det två riken i det som tillhörde Davids kungarike, Israel (nord) och Juda (syd). Det märkliga var att ingen av kungarna ville följa Herren. Egentligen var Rehabeam bättre än Jerobeam, trots att man kunde vänta sig att det skulle vara tvärtom. Båda gjorde vad ont var i Herrens ögon, i slutprotokollet är de kungar med minustecken framför sig. Rehabeam skall dra ut i krig mot Israels tio stammar, men gudsmannen Semaja varna kungen och han drog inte ut. Istället gör Rehabeam upp ett försvarsprogram, han befäster städer och bygger om dem, han befäste dem mycket starkt. Det var ett gott tecken att Rehabeam avstod från krig och när kung Jerobeam i Israel började skärpa tonen mot präster och leviter så böt dessa sida. Många präster och leviter kom över till juda rike, till den rätta gudstjänsten. Situationen i Israel under JerobeamI Krönikeböckerna omnämns inte situationen i Israel (nord) något nämvärt. Vi skall nu stanna inför situationen i Israel för att förstå varför präster och leviter konverterade till juda rike (bakgrund till exkursen: 2 Krön 11:13-17).
Altaren och trapporna var tillsynes små avsteg från Ordet, de unga kalvarna visar på en anpassning till grannreligioner och ser i våra ögon ut som ett stort avsteg. Jag ser här en likhet till vår tid och de tillsynes små förändringar man gjort vad gäller gudstjänsten, (t.ex. omskrivningen av den Helige Ande och Agnus Dei i nattvards liturgin). Någon kanske säger att det inte är så farligt, men det är det, vi skall inte på något sätt avvika från Ordet. Men någon avgud har vi inte i vår tid i kyrkan, vi har inga guldkalvar. Jovisst, förnuftet har upphöjts som högsta norm ovanom Guds ord. Egentligen hade folket för 3000 år sedan en bättre gudsbild än dagens kyrkoledare. Guldkalvarna symboliserade gud och hans kraft. Då de sade ”se här är din Gud Israel” så avsåg de inte direkt guldföremålet utan faktiskt Gud som avbildades som en oxe vilket betyder kraft, makt. Idag är Gud mer som ett tankefoster i våra hjärnor, Bibeln är människors tankar om Gud och inte Guds oförfalskade ord. J:s kult i Dan och Betel var falsk, detta insåg prästerna och leviterna och gick över till Rehabeam i Juda. Men Herren sände varningens ord till Jerobeam vid Betel genom en gudsman från Juda som profeterade mot altaret i Betel, läs 1 Kon 13:1-10. Här finns en parallell till vår tid. I Sverige har man länge haft kvinnliga präster, godkänner man inte det kan man inte bli präst i Svenska kyrkan. För att bevisa sin inställning måste varje kandidat ta emot nattvard av en kvinnlig präst. I praktiken gäller detta även Finland. Men gudsmannen hamnade ut för en annan frestelse på vägen hem, en gammal profet bjöd hem honom på middag. Kanske hade den gamla profeten en gång i tiden varit en rätt Herrens profet, men han bodde i Betel och han hade blivit besmittad av den falska gudstjänsten på orten, han hade inte gått över till templet i Jerusalem tillsammans med andra präster utan stannat som tjänare i den falska gudstjänsten. Han blir nu lögnens tjänare 13:15-18, han ljuger i Herrens namn. Medan de åt kom Herrens ord till den gamle profeten, värden och han fick själv erkänna att Herren hade förbjudit honom att äta i hans hem. När gudsmannen begav sig iväg blev han dödad av ett lejon v 24-25, han gick för att se och v 29-32. Denna händelse blev till väckelse för den gamle profeten, han insåg sin synd och sin falskhet i gudstjänsten. Men Jerobeam förhärdades allt mer, alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. Situationen i Juda under RehabeamRehabeam var som vi nämnde lite egensinnig, han skulle höja på bördan. Efter splittringen ville han gå ut i krig, men han lyssnade till profeten och gick inte ut i krig. Istället stärkte han sitt rikes positioner och han lät tempelgudstjänsterna fortsätta enligt Guds ord, detta väckte gensvar också i Israel och många konverterade. Rehabeam handlade klokt 11:23 även 11:17. Men då hände katastrofen 2 Krön 12:1 Efter tre ”goda år” började man vandra i otrohet mot Herren. Sisak från Egypten intog därför de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem. De blev säkert förbluffade över hur lätt deras befästa städer intogs och Semajas budskap om omvändelse fann genklang och kungen ödmjukade sig. Man skulle av detta kunna dra slutsatsen att Rehabeam var en god regent med plus i slutprotokollet, men vitsordet blev att han gjorde det som var ont, ty han vände inte sitt hjärta till att söka Herren. Rehabeam var tydligen en sådan som gick en medelväg, han stod inte upp mot Herren som Jerobeam utan ödmjukade sig nog, men han följde honom inte heller, han drog aldrig några konsekvenser av Guds ord. Det borde han ha gjort, han vände inte sitt hjärta till Herren 2 Krön 12:14. 2 Krön 12:12. Vad betyder orden ”det fanns ännu sådant som var gott i Juda”? Enligt författaren till Krön så borde tydligen Herrens vrede ha drabbat Rehabeam för något, men han ödmjukade sig. Det är något som författaren inte berättar, vilket vi hittar i 1 Kung 14:22-24. Detta avfall skedde mellan hans tredje och femte regeringsår, men det står inte att de skulle ha upphört med offerhöjder eller att den manliga tempelprostitutionen, när han ödmjukade sig. Detta var säkert ett bedrövligt kapitel för Krön författaren och han konstaterar blott att det fanns ännu sådant som var gott, det fanns de som stod för den rena sanningen. Tyvärr gäller samma fenomen runt om i världen, i så gott som alla religioner, det förekommer också i våra liv. I nödens stund ödmjukar sig nog människor inför Gud. Ni som har arbetat som präster vet det här. Hur många är inte Gud tillvända då någon nära anhörig har dött. Men det andliga uppvaknande i nödens stund och i dödens närhet får alltför ofta ingen fortsättning, det leder inte till någon reformation i människans liv. Liknande tendenser förekommer ofta på skriftskolor där ungdomar blir berörda och beslutar sig för att följa Jesus, men inom en kort tid dras de in i världens myller och tron blir ett minne blott. Abia blir kung i JudaInnan vi går över till hur reformerna genomfördes skall vi kort stanna inför kap 13. R:s son Abia blev ny kung, han regerade tre år, det framkommer inte enligt Krön ifall han var ond eller god. På ett sätt var han en bra kung, han stred i Herrens namn. I krigsförklaringen mot Israel (Nordriket, Jerobeam ännu kung) talar han om hur Israel är avfälligt från det kungadöme som tillhör Davids söner, han talar om hur man i Juda har bevarat tempeltjänsten och att man har rätta präster, han säger också att de håller vad Herren har befallt dem att hålla. Han påstår också att Israel har övergett Gud och att de skall ge upp för det går inte att strida mot Herren. Det blev strid och Abias här besegrade den dubbelt större Israeliska hären. Men som vi kan läsa i 1 Kung 15:3 så var Abia(m) en konung som levde i de synder som hans far hade begått före honom, han avskaffade inte tempelprostitutionen eller avgudarna. Han var inte heller hängiven Herren, sin Gud. Vi kan också läsa att det var för Davids skull som Gud lät honom få en ”lampa” i Jerusalem. Lampa hänsyftar på hans son Asa, som genomförde reformationer. |
|
| |
|