Detta avsnitt, "de sjuttio årsveckorna" är ett av de svåraste ställena i Bibeln och har blivit föremål för många tolkningsförsök. Svårigheten ligger i de tidsbestämmelser som finns. De är dels exakt framställda, dels är det svårt att passa in dem i någon enhetlig tolkningsmodell.

Ordagrant står det (v. 24): “sjuttio sjuor”. Denna period delas senare in i tre delar: 7 + 62 + 1. Det finns i huvudsak tre typer av tolkningar:

1. Den äldsta och den som vanligen omfattas av lutherska forskare tolkningen går ut på att de 70 sjuorna börjar med ediktet som tillät judarna att återvända till sitt land och bygga upp Jerusalem och templet, och slutar med tiden för Kristi fullbordade frälsningsverk. Några menar att ediktet skulle ha utfärdats av Artasasta Longimanus (Artaxerxes), som regerade i Persien 465–424 f.Kr. och tiden fram till Jesu död är då ungefär 490 år. Enligt Esra 4:7–23 motarbetade Artasasta dock återuppbyggnaden av staden, även om han senare stödde arbetet med templet, 7:21–26. Det naturliga är att ediktet avser Koresh edikt från 538 f.Kr, men det passar inte lika precis in i en sådan kronologi.
2. Den traditionella judiska tolkningen sammanfaller med bibelkritiska tolkningsförslag: den startar i samma tid med slutar med mackabeernas rensning av templet, ca 165 f.Kr. Enligt denna tolkning finns ingen hänsyftning på Messias.
   
3. Startpunkten är i Daniels tid, men slutpunkten infaller först vid tidens slut. Denna tolkning omfattas vanligen av “kiliasterna” som tror på ett jordiskt tusenårsrike. Den här tolkningen presenterar kronologin så här:
   • De 7 första årsveckorna representerar perioden från judarnas återvändande och återuppbyggnaden av templet fram till Jesu tid.
   • De 62 veckorna representerar perioden under vilken Nya testamentets kyrka återuppbyggs, under förföljelse och svårigheter.
   • Den sista årsveckan är den stora vedermödans tid. Antikrist kommer och utlöser den yttersta domen.

Enligt det första alternativet skulle perioderna kunna vara följande:

• De 7 första årsveckorna representerar perioden när Jerusalems tempel och staden återuppbyggdes under Esra och Nehemja.
• De 62 veckorna representerar perioden från Jerusalems återuppbyggande till Messias ankomst och död.
• Den sista veckan är den tid när Messias bekräftar förbundet och upprättar sin kyrka. "Mitt i veckan" (v. 27) avskaffas slaktoffer och matoffer, dvs. när förlåten i templet rämnade och offertjänsten upphävdes genom Jesu död.

Om vi jämför med Uppenbarelseboken 11:2–3, 9–11; 12:6, 14 och 13:5 m.fl. ställen, så ser vi att 3,5 år är en central tidsperiod. Det var ungefär den tiden när Jesus var offentligt verksam. En vecka är sju dagar, och efter 3,5 dagar är då "mitt i veckan". Det som Uppenbarelseboken kallar kyrkans tid, eller ur en annan aspekt hedningarnas tid, framställs med siffrorna 3,5 år eller 42 månader eller 1 260 dagar, vilket då också kan sättas i samband med en halv vecka. Den tiden skulle då utgöra den andra halvan av veckan.

Enligt detta borde vi se på siffrorna närmast ur symbolisk betydelse. Talet 7 är en symbol för Guds handlande med människorna, det heliga förbundstalet. Talet 10 är fullhetens tal. Gud har hela tidsskalan under fullständig kontroll, han är hela tiden med och förverkligar sin plan.

Att det viktigaste budskapet handlar om Messias frälsningsgärning är klart när man analyserar vers 24 med de sex utsagor, som alla pekar på honom.