|
Länkar |
Vår Bibel
Bibeln är källan till Guds frälsningsuppenbarelse. Vi har fått den genom ett bestämt folk, men den avser alla folk på jorden. Fastän denna bok består av en samling böcker från skilda tider och förhållanden, bildar den från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken i djupaste mening en enhet.
Bibeln är skriven av ett 50-tal olika författare, lärda och olärda, kungar och präster, krigsmän och herdar, tjänstemän, lantmän och fiskare, i olika länder och på olika tider under en tidrymd av omkring 1500 år. Guds Ande har tagit de olika författarnas gåvor och krafter i sin tjänst. Var och en av dem har på sin tid och på sitt särskilda sätt, så långt det för dem var möjligt, givit oss ett budskap från Gud. Detta budskap visar hur Gud fört sin uppenbarelse framåt mot Kristus och fulländningen. Denna mångfald innebär en stor rikedom, och ändå bildar det hela en underbar harmoni och kännetecknas av en och samma ande.
Skriften växer fram
Bibeln berättar en enda sammanhängande historia från början till slut. Man kan se hur denna historia, Guds plan och syfte småningom växer fram. Man kan se en utveckling från det patriarkaliska stadiet till det mosaiska och från detta till det profetiska och sedan ständigt framåt. När det hela är färdigt kan Gud säga, som han sade om skapelsen: ”Se, det var mycket gott” (1Mos 1:31).
Vår Bibel är ”Herrens bok” (Jes 34:16) en gåva av honom. Över 3800 gånger läser vi i den boken: ”Så säger Herren”, ”Herrens ord kom till mig, han sade”, ”Hör Herrens ord” eller liknande uttryck. Men Bibeln har även en mänsklig sida. Den har inte fallit ned färdig till oss från himlen. Även den heliga historien och historieskrivningen har en mänsklig sida. Eftersom de olika bibelböckerna, som kommit från vitt skilda tider och orter, har sammanfogats till en enhet, så är det ett verkligt under att denna bok blivit så väl bevarad. Det är ett vittnesbörd om, att Guds helige Ande vakat över sitt verk (Jer 1:12). Bibeln har inte varit enbart i människors händer, utan framför allt i Guds goda hand.
Vi håller fast vid att Bibeln är Guds ord till oss. Ordet är ofelbart och leder oss rätt i vår frälsningssak. Gud har när det gäller vår frälsning inte överlämnat oss åt vårt förmörkade förstånd för att vi, i likhet med hedningarna skulle treva oss fram till klarhet och visshet i andliga ting (Apg 17:27). Inte heller har han givit oss en bok med blandning av sanning och villfarelse, av fakta och fabler, med mänskliga uppdiktningar för vissa ändamål, med en historia, som inte är någon verklig historia, så att vi på egen hand skulle få särskilja och förbättra. Nej, Gud har givit sitt eget folk och hela världen det fasta profetiska ordet till rättesnöre och detta är i alla avseenden tillförlitligt.
Skriften från Gud
Gudsordet har inte framkommit genom någon människas vilja, utan ”ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” (2 Petr 1:21). De heliga författarna ha blivit burna framåt av den Helige Ande. Bibelns författare har varit gripna av inspirationens under och nådegåva. Därför är hela boken ett under av Guds nåd.
Gud har på detta sätt låtit de män som han valt till sina redskap, få veta sådant som de förut inte visste, både beträffande det förflutna, tex. 1 Mos 1-2, och framtiden, framför allt frälsningen genom Messias och allt som rör ändens tid. Paulus talar om en hemlighet som genom Anden blivit uppenbarad, (Ef 3:2-3; Kol 1:25-27; Gal 1:11-12). Han säger också i det märkliga stället 1 Kor 2:7-13: ”Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär”
Hur denna undervisning meddelats är inte uppenbarat för oss. Men det är tydligt att detta inte skett mekaniskt, utan så att dessa av Gud valda redskap bibehållit sin egen författarpersonlighet och självverksamhet (Luk 1:3). Liksom vår kropp äger mer och mindre centrala delar, men ingen del ligger utanför det pulserande livet i oss, så ligger ingen del av den Heliga Skrift utanför den verksamma Anden som bor i Skriften.
Skriften för oss
Detta ord är det dyrbaraste, som blivit oss ombetrott. Det är det enda i världen, som kan visa oss vägen genom tiden in i evigheten. Där hör vi Gud och vår Frälsare talar till oss, kallar och inbjuder. Må det ordet blir kärt för oss! Må det bli vårt hjärtas skatt. Låt oss alltid komma ihåg att vi här befinner oss på ”helig mark” ( 2 Mos 3:5).
Det berättas om den engelske bibeltolkaren doktor Alford, vilken efter 18 års arbete avslutar sin kommentar över Bibeln med orden:
Jag kan nu blott åt min nådige Gud och Fader överlämna detta svaga försök att tolka hans skrifter. Jag gör det med tacksamhet och med en känsla av min ytterliga svaghet inför kraften av hans ord och av min oförmåga att pejla djupen av även dess enklaste uttryck. Må han skona den hand, som blivit utsträckt för att vidröra hans ark. (2 Sam 6:6-7).
Må vi vid allt studium av Ordet låta leda oss av samma Ande, som ingivit Ordet, och fördjupa oss i Skriften, inte som mästare, utan med ett öppet hjärta och i ett ödmjukt lärjungasinne (Jes 50:4). Om vi förnekar den övernaturliga frälsningsuppenbarelsen i Bibeln och genom Jesus, kommer vi aldrig till sanningens kunskap. Men böjer vi oss för ordets sanningar och lever med i den övernaturliga verklighetens värld, får vi gå ”från kraft till kraft” (Ps 84:8) och växer ”till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus” (2 Petr 3:18).
Skriften är levande
Vår Bibel har gått från seger till seger över hela världen. Men den har också en lidandeshistoria bakom sig som saknar motstycke. Bibeln har blivit förföljd från århundrade till århundrade. Alla mänskliga krafter har förenat sig för att utrota den. Den har under tidernas lopp blivit förbjuden, hånad, reglerad och bränd. Med bibelkritikens fina men skarpa knivar har man försökt skära bort delar av Guds ord. Bibeln har fått utstå de svåraste stormar. Men allt har varit fåfängt. Skriften lever oförändrad och fortsätter sitt segertåg genom världen.
Varpå beror detta? Jo, Guds ord är levande (1 Petr 1:23) och livskällan är den levande Guden. Bibeln är en uppenbarelse från Gud. Det är evighetsliv i Ordet eftersom Bibeln inte bara delvis, utan i sin helhet är ”Guds skrift” (2 Mos 32:16). Därför kan det ock skänka oss människor liv och frälsning.
Vi har orsak att glädja oss över den ödmjuka och berättigade bibelforskning, som försöker få fram den bästa och riktigaste läsarten och den rätta tolkningen. Herren säger: ”Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord.” (Jes 66:2) men ”Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen” och ”rika har han skickat tomhänta bort” (Luk 1:51, 53).
Skriften vår norm
Därför omfattar vi med glädje den lutherska kyrkas ”formalprincip”:
Vi bekänner oss till Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom Israels rena och klara källa, som allena utgör den enda sanna norm, efter vilken alla lärare och läror bör prövas och dömas (SKB sida 542).
Om detta ursprung bekänner vi i den niceanska trosbekännelsen:
Jag tror på den Helige Ande, Herren och Livgivaren … vilken har talat genom profeterna.
Inte bara en eller annan bok, utan hela Bibeln är ett den Helige Andes verk.