|
Länkar |
De historiska böckerna
GT’s historiska böcker kan uppdelas i två huvudavdelningar:
- Den äldre, som bär en profetisk prägel, omfattar de fem Moseböckerna samt de sk äldre profeterna: Josua, Domarboken, Samuelsböckerna och Kungaböckerna. Denna huvudavdelning, som börjar med världens skapelse, innehåller en fortlöpande framställning av tiden från Mose till Jerusalems erövring år 586 fKr.
- Den yngre avdelningen bär en levitisk eller prästerlig prägel och går även den tillbaka ända till Adam men skildrar huvudsakligen Juda rikes historia från Davids tronbestigning till återkomsten från fångenskapen. Till denna grupp hör Krönikeböckerna, Esra och Nehemja.
Tillsammans med dessa huvudavdelningar finns Ruts bok och Esters bok som historiska småskrifter. Se även: Översikt över Bibelns kronologi.
De fem Moseböckerna
De historiska böckernas första del, Moseböckerna, intar en särställning och lägger grunden för de följande skrifterna. De är till hälften av berättande innehåll, till hälften omfatta lagar. Bibeln själv betraktar dessa böcker som en enhet och kallar dem ”Moses lagbok”, Jos 8:31, ”lagboken”, Jos 8:34, ”Guds lagbok”, Jos 24:26, ”Moses lag”, I Kung 2:3, ”Herrens lagbok”, 2 Krön 17:9, ”Moses bok”, Esra 6:18, och t.o.m. bara ”Moses”, Luk. 24:27.
Moseböckerna bildar en enhet och ett avslutat helt. Den första delen av dessa böcker är historisk, 1 Mos 1- 2 Mos 19. Den senare delen börjar med de tio budorden, innehåller både lag och historia, 2 Mos 20 - 5 Mos 34.
Från äldsta tider har judarna ansett dem vara skrivna av Mose. Det har också varit den kristna kyrkans odelade uppfattning ända till 1700-talet då liberalteologin började ifrågasatte detta. Under 1800-talet utvecklades dessa tankar till ett vidlyftigt system av källsöndringsteorier.
Som ett exempel på dessa liberalteoligiska tankar kan nämnas följande: Eftersom Guds namn på vissa ställen i Första Moseboken kallas för Jahve och på andra Elohim, har somliga teologer tänkt sig att Första Moseboken har olika källor. Mot detta kan bland annat anföras att båda gudsnamnen förekommer växelvis, till och med i samma bibelvers, 2 Krön 18:31.
Exkurs
Att Moseböckerna är författade av Mose och av gammalt datum, stöds av:
Moseböckerna själva |
| Flera historiska avsnitt anger tydligt Mose som författare, 2 Mos 17:8-16, 4 Mos 33 |
| Lagarna i den första samlingen, den sk Förbundsboken, 2 Mos 20 - 23, anger Mose som författare, 2 Mos 24:4 |
| Lagarna i den andra samlingen, den sk Prästkodex, resterande delar av 2 Mos, hela 3 Mos, delar av 4 Mos, förklaras vara meddelade av Herren till Mose. Om kring 50 gånger läser vi ”Herren sade till Mose …” |
| Lagarna i den tredje samlingen, den sk Deuteronomium, 5 Mos, uppges vara skriven av Mose, 5 Mos 31:9, 24-26 |
GT’s övriga skrifter |
| Moseböckerna var färdigskrivna redan då Josua fick lagboken, Jos 1:8-9, och hela Josua bok vilar på Moseböckerna genom ideliga hänvisningar till dessa, tex Jos 24:2-10 |
| Händelserna i Domarboken bottnar i förutsägelserna i Moseböckerna, Dom 3:4 |
| Hänvisningar till Moseböckernas historiska händelser och lagar finns i alla GT’s övriga historiska böcker. |
| Profeterna kämpade för att upprätthålla Mose lag och deras verksamhet förutsatte att innehållet i Moseböckerna var allmänt känt. |
| Psaltaren omnämner Tora, Herrens lag eller ”Herrens undervisning”, Ps 1:2, (Folkbibelns översättning). |
NT’s skrifter |
| Stefanus säger att ”Det var Mose … som tog emot levande ord för att ge till oss”, Apg 7:38 |
| Judarna sade ”Mose har gett oss denna föreskrift …”, Mark 12:19 |
| Johannes skriver ”lagen gavs genom Mose”, Joh 1:17 |
| Den kristna församlingen tillskriver Mose författarskapet, Apg 15:21, 2 Kor 3:15 |
| Hela Hebreerbrevet står och faller med Moseböckernas äkthet. |
Jesu uttalande |
| Han frågar ”har ni då inte i Moses bok läst”, Mark 12:26 |
| och påstår: ”I lagen har Mose befallt”, Joh 8:5 |
| Sist men inte minst: ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”, Joh 5:46-47 |
De övriga historiska böckerna
När de övriga historiska böckerna fått sin nuvarande form vet man inte med bestämdhet. Det är dock på grund av böckernas eget vittnesbörd tydligt, att de i många fall sammanställts betydligt senare än de händelser de skildra. Inte heller är författarna bekanta. Men den omständigheten förklaras av att dessa böcker i allmänhet inte är en enskild persons arbete, utan resultatet av en under längre tider fortsatt verksamhet.
Både äldre och yngre material är i dessa böcker sammanfört. Gamla testamentets historiska böcker framhåller uttryckligt att de bygger på äldre skriftliga källor, 2 Sam 1:18; 1 Krön 29:29.
Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt