|
Länkar |
Texter, handskrifter och översättningar
Texter
GT är till största delen skrivet på hebreiska som var israeliternas nationalspråk. NT är skrivet på grekiska vilket ända från Alexander den stores dagar var världsspråket. Då NT började nedtecknas hade den kristna förkunnelsen redan spridits utanför judendomens gränser och genom det grekiska språket öppnades porten för den kristna förkunnelsen ut till världen.
GT berättar inte på vilket material dess böcker skrevs, men vi vet att de är skrivna på pergament, bearbetade djurskinn. NT skrevs på papyrus som tillverkades av den inre lösa cellvävnaden av papyrusväxten. Eftersom detta material inte var hållbart, blev det från fjärde århundradet vanligt att skriva avskrifterna av NT på pergament.
Handskrifter
Av de ursprungliga heliga skrifterna och likaså av deras äldsta avskrifter finnes inget i behåll. I vidskeplig vördnad gömde Judarna många exemplar, som därigenom för alltid försvann. Dessutom förstörde de alla utslitna exemplar, för att det heliga ordet inte skulle vanhelgas. Många handskrifter har också gått förlorade under förföljelsetider.
Den äldsta hebreiska handskrift, vars ålder är bekant, är en avskrift aven del av profeternas skrifter, den s.k. babyloniska profetkodex, från år 916 eKr. Den äldsta hebreiska handskriften till hela GT är från år 1009 eKr, båda alltså från medeltiden.
De viktigaste grekiska handskrifterna är:
- Codex Sinaiticus, funnen av den tyske forskaren Tischendorf i S:t Katarina kloster på Sinai åren 1844 och 1859. Den är skriven ungefär 325-350 eKr och innehåller största delen av GT (på grekiska) och NT.
- Codex Vaticanus från fjärde århundradet. Denna handskrift innehåller största delen av GT och NT.
- Codex Alexandrinus från början av femte århundradet, härstammar från Egypten. Den innehåller GT och så gott som hela NT.
Antalet av de handskrifter som bevarats är flera tusen.
De äldsta handskrifterna saknar kapitel och versindelning samt skiljetecken. Bibelns nuvarande kapitelindelning infördes omkring 1206 av Stefan Langton, som blev ärkebiskop i Canterbury. Versindelningen i GT är av judiskt ursprung. NT’s versindelning infördes av boktryckaren Robert Stefanus i Paris när han utgav NT på grekiska 1551. Bibeln innehåller 1189 kapitel och 31173 verser.
Psaltaren trycktes år 1477. Hela GT utkom första gången tryckt på hebreiska år 1488. NT’s grekiska text trycktes första gången 1516 av Erasmus av Rotterdam.
Översättningar
Bibeln har ett budskap till alla folk och har därför översatts till andra språk. I synnerhet de äldsta översättningarna har vetenskapligt stor betydelse eftersom dessa översättningar av GT i många fall är betydligt äldre än de handskrifter som bevarats på originalspråket
De viktigaste översättningarna är: Septuaginta, den äldsta och viktigaste översättningen av GT till grekiska, är verkställd under tredje och andra århundradena före Kristus och var närmast avsedd för grekisktalande judar i Egypten. Arbetet pågick omkring ett hundra år. Eftersom boken enligt sägnen översattes av 70 lärda män, har den fått namnet Septuaginta, som även ofta tecknas LXX. Trots att denna översättning inte är fullt trogen och samvetsgrann, har den varit inflytelserik på många yngre översättningar. Något bättre grekiska översättningar gjordes senare av proselyterna Aqvila och Theodotion samt ebioniten Symmachus.
Den äldsta syriska översättningen Peschitto (den enkla) är troligtvis från omkring år 400 eKr. Den utmärker sig genom stor noggrannhet och betraktades i äldre tider som ”drottningen” bland alla översättningar.
Den arianske biskopen Ulfilas lät verkställa en västgotisk översättning omkring år 370 eKr. Av denna äldsta germanska översättning finnas endast delar i behåll. Ett ovanligt dyrbart exemplar, kallat ”Codex argenteus”, silverbibeln, sändes som krigsbyte under 30-åriga kriget till Sverige. Den förvaras i universitetets bibliotek i Uppsala.
Efter det att delar av Bibeln tidigt översatts till latin utarbetade kyrkofadern Hieronymus en förbättrad latinsk översättning, kallad Vulgata (den allmänna) som förelåg klar år 405 eKr. Av katolikerna aktas den, enligt beslut av konciliet i Trident år 1546, lika högt som den heliga skrifts grundtext.
Under de första århundradena översattes Bibeln även till egyptiska (koptiska), etiopiska, armeniska, georgiska och slaviska. Då det latinska språket under medeltiden blev det allmänna kyrkospråket ”gick Bibeln i kloster”. Den katolska kyrkan visade ett litet intresse för översättningar till de olika folkspråken. Bibelns spridning i större utsträckning var inte heller under denna tid möjlig på grund av det mödosamma avskrivningsarbetet. Först genom reformationen och boktryckerikonstens uppfinning satte översättningen och spridning av Bibeln fart.
Bland nyare översättningar märks Martin Luthers tyska översättning av NT, som utkom i tryck 1522 och hela Bibeln 1534 och utkom i tio upplagor under Luthers livstid. Den överträffar alla sina föregångare och anses även vara oöverträffad med tanke på språkets värdighet och skönhet. Genom denna översättning stadgades det tyska skriftspråket.
På samma sätt har sedan dess många andra skriftspråk utbildats och stadgats genom bibelöversättningarna. Skrivna översättningar av vissa delar av Bibeln tillkom på svenska redan på 1300-talet. I tryck utgavs NT 1526 av reformatorn Olaus Petri och hela Bibeln 1541 av ärkebiskopen i Uppsala Laurentius Petri.