Skriften och arkeologin

Det finns många arkeologiska fynd som bekräftar Bibelns uppgifter. William F Albrigth, en av världens mest kända Palestinaarkeologer säger: "Det råder inget tvivel om att arkeologin bekräftat den väsentliga historiciteten av Gamla testamentets tradition"

En annan arkeolog, Nelson Glueck säger på samma sätt: "Det kan kategoriskt fastslås att ingen arkeologisk upptäckt någonsin har satt ett bibelställe i tvivelsmål."

När den kände bibelkritikern Julius Wellhausen trädde fram ville många i hans efterföljd hävda att Bibeln i stort sett var en samling legender och myter med en liten historisk kärna. Men efter hans tid har arkeologin och upptäckter av olika texter visat att Bibeln hade rätt. I Bibelns länder har man rapporterat sammanlagt ca: 25 000 fyndplatser.

Vid en grotta i Qumran vid Döda Havet fann man 1947 ett stort antal skriftfragment och en hel Jesajarulle. Qumrantexterna skilde 1000 år ifrån en text man utgått från tidigare, den s.k. Codex Aleppo, men de visade sig vara nästan helt identiska.

År 1975 lyckades argeologer hitta staden Eblas, det Mesopotamiska imperiets huvudstads, stadsarkiv. Här fanns inte mindre än 15 000 lertavlor daterat ett par tusen år fKr. I Eblatexterna nämns många bibliska personnamn och ortsnamn, tex Sinai, Hazor, Lakish, Megiddo, Akko, Sinai, Gaza, Jerusalem. Abraham, Israel, Ismael, David och Saul Fynden i Ebla stödjer alltså historiciteten i den riktigt gamla historieskrivningen i Bibelns äldsta böcker.

1933 började en fransk arkeologisk expedition att gräva ut Mari på västra stranden av Eufrat, 20 kilometer från Irak. Mari var en mäktig stad i Mesopotamien som förstördes av kung Hammurabi omkring 1750 f. Kr. Maris slottsarkiv innehöll 25 000 kilskriftstavlor som daterades omkring 2000-1750 fKr. Här nämns bl.a. om händelserna i Jer 6:1, och om Haran, den stad Abraham vandrade till.

År 1868 fann en preussisk missionär, F.A Kleinsor en sten med inskriptioner öster on Döda havet, den så kallade moabitiska stenen eller Mesainskriften. Texten är trettiofyra rader lång och skriven omkring 830 fKr och beskriver exakt samma händelse som 2 Kung 3.

Andra händelser från Bibeln som dokumenterats av utombibliska källor är:

• Det härnadståg som beskrivs i 1 Kung 14:25-26 är omvittnat på Amuns tempel vid Tebes i Egypten.
• Sargon II dokumenterade Samariens fall, 2 Kung 17:3-6, 24; 18:9-11, och även Asdods nederlag, Jes. 20:1, på sina palatsmurar.
• Man har hittat Sanheribs egen beskrivning av sina fälttåg på kilskrifttavlor, bl.a. händelsen i 2:a Kung 18:13.
• En sådan skattskrivning i Romarriket, som Palestina var ockuperat av, och som omnämns i Luk 2:1, beskrivs också i romersk historieskrivning.
• Qumranskrifterna (kopparrullen) omnämner Betesdadammen.
• Herodes tempel finns utgrävt.
• 1961 fann man en inskription på en sten som omnämner Pontius Pilatus som Judéens prefekt
• Den romerske historikern Cornelius Tacitus som levde under det första århundradet berättar om hur de första kristna förföljdes under Nero, men nämner också Kristus i sammanhanget: "Kristus, grundaren av deras namn, dödades av Pontius Pilatus, Judéens prokurator under Tiberius regeringstid."
• Den judiske historikern Flavius Josefus som också levde under det första århundradet berättar: "Jesus, en vis man om det är lämpligt att kalla honom människa, ty han utförde många underbara gärningar, en lärare av sådana människor som tar emot sanningen med glädje. Han drog till sig många judar och hedningar... han dömdes till korset, de som älskade honom övergav honom inte, ty han visade sig för dem levande på tredje dagen."
• Josefus berättar också om Jakob, Jesu broder och översteprästen Ananias