Säg det till församlingen!

Matt 18:17

Avslutningstal, Logos årsfest 5.5.2005 (förkortat)
Ola Österbacka

Vi har under vår årsfest stannat inför binde- och lösenyckeln, främst utifrån Matt 18 men även 1 Kor 5. Denna undervisning är en allvarlig uppfordran till kristna i vår tid, när så mycket flyter. Jesus ger oss en helt konkret föreskrift i tre steg (Matt 18:15–17). Kärleken till nästan kräver att vi tar dessa ord på allvar, för Jesus säger ju: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord.” (Joh 14:23)

Den undervisning vi har stannat inför är ett tydligt bud av Herren. Vi kan inte försumma att lyda det, om vi vill vara kristna. Vi kan inte säga: ”Det här är förstås viktigt, men jag kan inte ta det på allvar.” eller: ”Det här fungerar inte i vår tid.” En kristen vill lyda ett klart bud av Herren.
Vad är då ”församlingen” i v. 17?

Jag vill ta fram några olika möjliga tolkningar av grekiskans ord ekklesía, som betyder utkallad (skara). Enligt Heikel-Fridrichsens grekiska ordbok finns följande typer av förekomster av ordet:

1. En samling av folk, folkförsamling (Apg 19:32: folkmassan; 39: folkförsamlingen; 40: folksamlingen).

2. Israels menighet: Apg 7:38, Hebr. 2:12

3. Den kristna menigheten eller församlingen:

a) som helhet, kyrkan, t. ex. Matt 16:18 (på denna klippa skall jag bygga min församling); Apg 9:31 (Församlingen hade nu lugn och ro); 20:28 (herdar i Guds församling).

b) den enskilda församlingen, Apg 8:1 (församlingen i Jerusalem); 3; 1 Kor 4:17; 6:4; Fil 4:15 (Ni var den enda församling ...).

c) som sammankomst, Apg 5:11 (stor fruktan kom över hela församlingen); 1 Kor 11:18 (när ni möts i församlingen); 14:19, 34f.

Enligt Gezelii bibelverk kan både hela församlingen och en grupp äldste avses: ”så wida det lämpligen kan ske att föredraga det inför hela menigheten, 2 Kor. 2: 6; 1 Tim. 5: 20, eller inför församligens äldsta och förståndigaste ledamöter, som kunna tala och swara för hela menigheten, 1 Kor. 12: 28; 1 Tim. 4: 14.”

Hur kan vi lyda detta bud i dag?

Den här frågan kan vi dela in i två:

  1. Vem har auktoritet att gripa in med skede 3: ”säg det till församlingen”?
  2. Vem har makt att bannlysa, dvs. utestänga från nattvardsgemenskapen?

I en folkkyrkoförsamling finns ingen kyrkotukt. Den föreskrivs inte mera i kyrkolagen, och kan alltså inte tillämpas. Kyrkolagen ger endast möjlighet att förmana och tillrättavisa. Därmed har folkkyrkan helt konkret frånsagt sig lydnad för Guds ord.

Hur är det då med en förening? Är en sådan en församling?

Nej. En föreningsmedlem, som syndar, kan tillrättavisas av föreningens styrelse, men inte utestängas från nattvarden, eftersom en förening inte firar nattvard. Den verksamheten tillkommer en församling.

Vi behöver någon form av offentlig förbindelse för att det ska finnas makt att utöva kyrkotukt. Det måste vara klart vilken juridisk myndighet den har som vidtar åtgärder enligt steg 3 i Jesu anvisning, och på vilken grund en församling kan utestänga en medlem från nattvardsgemenskapen, alltså tillgripa ”lilla bannet”. Vi behöver en församling i en mera precis betydelse än en folkförsamling. Vi kan inte heller stödja oss på den universella kyrkan, utan behöver en konkret representation av denna på vår ort.

 

De senaste veckorna har det varit ovanligt grundliga och också känsloladdade diskussioner på e-postlistan ViaLutherforum. Vi har debatterat frågan om medlemskapet i folkkyrkan, och vi har samtalat om rättfärdiggörelse och omvändelse. Risken finns att man debatterar om ord, men jag har inte upplevt det så. Det har framkommit en allvarlig nöd för människosjälar. Det är sunt och riktigt, för Jesus frågar, om Människosonen ska finna tro när han kommer.

Vänner, det finns ingen viktigare fråga än hur vi kan stå redo när Jesus kommer tillbaka på domens dag, och hur vi ska få ut budskapet om vägen till himlen till våra medmänniskor! Djävulen har alltför mycket fått söva in oss i en farlig trygghet. Därför tror jag att stridens klara låga, när det gäller striden för Guds ord och mot förförelsens makter, på sätt och vis är välsignad.

Vi behöver lagens dömande och väckande ord, och vi behöver evangeliets tröst så att vi inte går under. Och vi behöver en gemenskap, där vi kan lyssna till detta, ta del av nattvardens läkemedel och förmana varandra. Låt oss be om och arbeta för en sådan gemenskap.


 

Logosmappen | Tal och predikningar