[542] Här kunde tilläggas många andra namn på stånd, som Gud inrättat, såsom: Här är icke överhet eller undersåte, icke lärare eller åhörare, icke uppfostrare eller lärjunge, icke matmoder eller tjänstekvinna o.s.v. Ty i Kristus bli alla stånd, även de som Gud förordnat, till intet. Man, kvinna, slav, fri, jude, hedning, konung, undersåte m.m. äro visserligen goda Guds skapelser, men i Kristus, d.v.s. i frälsningssaken, äro de ingenting, trots all sin vishet, rättfärdighet, fromhet och makt.

Med dessa ord: »Här är inte jude», upphäver Paulus lagen på det kraftigast tänkbara sätt. Ty då fråga är om den nya människan, som bliver till i dopet, där man ikläder sig Kristus, då finnes icke jude eller grek. Men han talar icke här om juden på naturlärans vis, såsom tillhörande en viss ras, utan han menar med jude den som är Moses lärjunge, som är underkastad hans lagar, som är omskuren och som iakttager de i lagen föreskrivna gudstjänstbruken. När man ikläder sig Kristus, säger han, då finnes icke längre någon jude, ingen omskärelse, ingen tempeltjänst, inga sådana lagar som judarna stifta. Ty Kristus har upphävt allt vad lagar heter hos Mose och i hela världen. Det samvete som tror på Kristus bör därför vara så visst om att lagen med dess förfärliga hotelser är avskaffad, att det helt och hållet är okunnigt om huruvida det någonsin funnits någon Mose, någon lag eller någon jude. Ty Kristus och Mose passa icke ihop. Mose kommer med sin lag, med allehanda gärningar och gudstjänstbruk. Kristus åter kommer alldeles utan lag, utan att kräva några gärningar, och skänker nåd, rättfärdighet o.s.v., Joh. 1, 17: »Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.»

[543] Då han sedan fortsätter: »eller grek», förkastar och fördömer han därmed även hedningarnas vishet och rättfärdighet. Bland hedningarna ha funnits många stora och framstående män, såsom Xenofon, Themistokles, Marcus Fabius, Atilius Regulus, Cicero, Pomponius Atticus 40 och många andra, som varit utrustade med lysande, verkligt utomordentliga egenskaper och på ett utmärkt sätt styrt stater och utfört stordåd till samhällets bästa. Vi böra icke föreställa oss, att hedningarna helt föraktat moral och religion. Alla folk över hela jorden ha haft sina lagar, sina gudstjänstbruk och sina religioner. Ty utan sådant kan intet mänskligt samhälle äga bestånd. Och likväl äro alla dessa med sin vishet och makt, sina sedligt högtstående gärningar, lysande dygder, lagar och föreställningar om rättfärdighet, sin gudstjänst och fromhet ingenting inför Gud. All slags rättfärdighet i familjeliv, samhällsliv och religion, såsom t ex. den judiska lagrättfärdigheten, med lydnad till det yttersta, med fullgörande av rättens krav och med helighet, gäller absolut ingenting inför Gud. Vad är det då som gäller något? Klädnaden Kristus, som vi ikläda oss i dopet

Tjänaren må alltså aldrig så mycket beflita sig om sina plikter, lyda sin husbonde och tjäna troget; den frie mannen må med berömmelse styra staten eller sköta sina egna angelägenheter; likaså, vad helst mannen gör såsom man, i det han gifter sig, väl förestår sitt hus, lyder överheten, förhåller sig hederligt och anständigt mot var man; om en hustru lever kyskt, lyder sin man, med flit beställer om sitt hushåll, uppfostrar sina barn väl - så är väl allt detta stora och utomordentliga gåvor och gärningar, men intet av alltsammans bidrager till rättfärdigheten inför Gud. Kort sagt, allt som finns på jorden av lagar, ceremonier, gudstjänstformer och yttre rättfärdighet, även judarnas inräknat, vilka voro de första som hade ett av Gud förordnat och inrättat stats och kyrkoväsen med dess lagar, [544] fromhet och gudstjänstformer - intet av allt detta kan borttaga synden, befria från döden eller frälsa.

Därför, ni galater, försöka edra falska apostlar förföra er, då de lära, att lagen är nödvändig till frälsning, och på det sättet draga de er bort ifrån den stora härlighet, som ni äga i er pånyttfödelse och ert barnaskap och återföra er till er gamla födelse och ert erbarmliga slaveri under lagen. Av er, som äro Guds fria barn, göra de lagträlar, då de vilja göra skillnad mellan personer enligt lagen. Förvisso finns det skillnad mellan personer enligt lagen och inför världen, och där bör denna olikhet bestå. Men den får icke finnas inför Gud, ty där äro alla människor jämlikar. »Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud» (Rom. 3, 23). Inför Guds anlete måste judar och hedningar och hela världen tiga. Gud har visserligen olika ordningar, lagar, stånd och gudstjänstformer i världen, men sådant kan icke förtjäna nåd och ernå evigt liv. De som bliva rättfärdiggjorda bliva det icke därför att de iakttaga mänskliga eller gudomliga lagar utan för Kristi skull, som upphävt alla lagar över huvud. Evangeliet ställer fram för oss denne ende såsom Försonaren av Guds vrede genom sitt eget blod och såsom Frälsaren, och om man icke tror på honom, blir icke juden frälst genom sin lag, icke munken genom sin orden, icke hedningen genom sin vishet, icke överheten eller husbonden genom sin rättfärdighet i samhälls- eller privatliv och icke heller tjänaren eller tjänarinnan genom sin lydnad.

3:28

b) Hs: »Svärmarna säga: andligen i oss, det är, såsom föreställning, i verkligheten är han därovan, säga de. Men Kristus och tron måste förenas. Och vi böra vistas i himlen och Kristus i hjärtat. Det försiggår icke i föreställningen utan i hjärtat.» Tillbaka