Sedan han genomfört denna tankegång, nämligen att Anden icke gives genom lagens gärningar utan genom trons predikan, börjar han avråda och avskräcka från lagrättfärdigheten genom att hänvisa till en dubbel fara eller skada, sägande: Äro ni till den grad från edra sinnen eller så oförnuftiga, att ni tänka sluta i köttet, [347] då ni dock börjat i Anden? Och detta är den första faran. Den andra är denna: Ha ni då upplevat så mycket förgäves? Och detta säges efter vältalighetens regler, enligt vilka man skall avskräcka med att peka på faror och förluster och locka genom att hänvisa till att saken medför fördelar, är sedligt oförvitlig och ligger inom möjlighetens gränser. Han säger alltså: Ni ha börjat i Anden, det är, er gudsfruktan började mycket vackert, såsom han också säger nedan: »I begynten edert lopp väl» (5, 7). Men hur har det gått? Nu vilja ni sluta i köttet, ja, ni ha redan slutat i köttet.

Paulus ställer här mot varandra ande och kött. Och med kött menar han icke könslidelse, djuriska drifter eller sinnenas begär, ty här talar han icke om könslidelsen eller om andra köttsliga begärelser utan om syndernas förlåtelse, om samvetets rättfärdiggörelse, om vinnandet av rättfärdighet inför Gud, om befrielse från lag, synd och död. Och likväl säger han, att de övergivit Anden och slutat i köttet. Kött betyder alltså just köttets rättfärdighet och vishet och förnuftstänkandet, som vill rättfärdiggöras genom lagen. Allt det bästa och förnämsta i människan kallar Paulus kött, nämligen förnuftets högsta vishet och själva lagrättfärdigheten.a)

Man bör särskilt lägga märke till detta ställe, emedan papisterna, som ständigt söka sak med oss, vilja spela ut det mot oss, i det de säga, att vi börjat i Anden under påvedömet men nu tagit oss hustrur och alltså slutat i köttet, [348] som om ett andligt liv vore detsamma som att leva i celibat eller att icke ha någon hustru, medan det icke utgör något hinder för ett andligt liv, om någon icke är nöjd med en sköka utan håller sig med flera. De äro människor utan förstånd, som icke begripa, vad Ande är och vad kött är. Ande är det som Anden verkar i oss, och kött det som vi göra efter köttet, utan Anden. Alltså äro de kristnas alla plikter, såsom att älska sin hustru, att uppfostra sina barn, att råda över sitt husfolk, att hedra sina föräldrar, att lyda överheten o. s. v., Andens frukt, medan det för papisterna är världsliga och köttsliga sysselsättningar. De blinda människorna kunna icke skilja det goda, som Gud har skapat, från lasten.

Man bör också lägga märke till att Paulus säger, att galaterna ha börjat i Anden. Då hade man väntat sig, att också det som följer skulle haft aktiv form: Vilja ni nu fullborda detta i köttet? Men han har ett passivt uttryck och säger ordagrant: Skola ni nu låta göra slut på er i köttet? Det är alltså så långt ifrån att lagrättfärdigheten, som Paulus här kallar kött, skulle rättfärdiggöra, att de som genom trons predikan mottagit Anden och sedan avfalla till denna lagrättfärdighet, sluta i den, d. v. s. tillintetgöras och helt fördärvas genom den. De som lära, att man skall göra lagen för att bli rättfärdig genom den, avse alltså visserligen att bispringa samvetena men tillfoga dem i själva verket den största skada. De vilja visa dem vägen till rättfärdighet men leda dem i stället till fördömelse. Men Paulus passar alltid på att ge de falska apostlarna ett sidohugg. Ty de yrkade på lagen, sägande: Ensamt tron på Kristus borttager icke synden, blidkar icke Guds vrede, rättfärdiggör icke. Om ni därför vilja ernå detta goda, böra ni icke endast tro på Kristus utan samtidigt också hålla lagen, låta omskära er, hålla högtider, offra o. s. v. Om ni göra det, skola ni bli fria från synden, Guds vrede o. s. v. - Just genom detta, säger Paulus, åstadkomma ni orättfärdighet, utmana Guds vrede, hopa synd på synd, [349] falla ur nåden och förkasta nåden, utsläcka Anden och sluta tillsammans med era lärjungar i köttet. Detta är den första faran. Genom att peka på den vill han avskräcka galaterna från att söka bli rättfärdiggjorda genom lagen, så att de icke skola förlora Anden och fördärva en god början med ett dåligt slut.

Den andra faran eller förlusten är denna:

a) Hs: »Allt som är bäst i människan utanför Anden kallas kött, även själva religionen.» Tillbaka