Vers |
Text |
1 |
Efter fjorton
års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem.
Åföljd
av Barnabas; jag tog också Titus med mig. |
2 |
Men det var på grund av
en uppenbarelse som jag for dit.
Och
för bröderna där framlade jag det evangelium.
Som jag
predikar bland hedningarna.
Särskilt
framlade jag det för de män som stodo högst i anseende.
Detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves
eller förut hade varit det. |
3 |
Men icke ens Titus, min följeslagare,
som var grek, blev nödgad att låta omskära sig. |
4-5 |
Det var nämligen
så, att några falska bröder hade kommit att upptagas
i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja
vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville
trälbinda oss. Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick
vika för dem genom en sådan underkastelse, ty vi ville
att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder. |
6 |
Men av dem som syntes
något vara, hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid.
Gud har
icke anseende till personen.
Men dessa
män, som syntes något vara, lärde mig intet.
|
7-9 |
Tvärtom;
de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium
för de oomskurna, liksom Petrus hade fått de omskurna på
sin del - ty densamme som hade stått Petrus bi visd hans apostlaverksamhet
bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna
- när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig
given, räckte de mig och Barnabas hande till samarbete, både
Jakob och Cefas och Johannes, de män som räckandes för
själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna
och bland de omskurna.
Ty
densamme som hade stått Petrus bi.
Och
när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given.
Räckte
de mig och Barnabas förbundshänder. |
10 |
Allenast skulle
vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också
vinnlagt mig om att göra. |
11 |
Men när Cefas
kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han
hade befunnits skyldig till en försyndelse. |
12 |
Förut hade
han nämligen ätit tillsammans med hedningarna.
Men så kommo
några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han
sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna. |
13 |
Till samma skrymteri
gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev
till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. |
14 |
Men när jag
såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning.
Sade
jag till Cefas i allas närvaro: "Om du, som är en jude, kan leva
efter hednisk sed i ställetför efter judisk, varför vill du
då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?" |
15 |
Vi för vår del äro
väl på grund av härkomst judar och icke "hedniska
syndare". |
16a |
Men då vi nu veta att
en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar. |
16b |
Också vi hava satt vår
tro till Kristus, - varför? - för att vi skola bliva rättfärdiga
av tro på Kristus, och icke av laggärningar. |
16c |
Ty av laggärningar bliver
intet kött rättfärdigt. |
17a |
Men om nu jämväl vi,
i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava
befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? |
17b |
Då är ju Kristus
en syndtjänare?
Bort
det! |
18 |
Om så vore att Jag byggde
upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade
jag därmed, att jag var en överträdare. |
19 |
Ty jag för min del har genom
lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva
för Gud.
Jag är
korsfäst med Kristus. |
20a |
Men jag lever, dock icke längre
jag, utan Kristus lever i mig.
Och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på
Guds Son. |
20b |
Som har älskat mig och
utgivit sig själv för mig. |
21 |
Jag förkastar icke Guds
nåd.
Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus
icke behövt lida döden. |