Han upprepar vad han sagt i föregående vers, blott med annan adress. Där hade han förbannat sig själv, sina bröder, en ängel från himmelen. Här säger han: Om det finnes några andra än vi, som för eder förkunna evangelium i strid med vad ni ha undfått av oss, så vare också de förbannade. Han förbannar alltså utan vidare alla lärare, sig själv, sina bröder, änglar, vidare vilka andra det vara må, nämligen i den mån de förkunna ett annat evangelium. Det måste vara en våldsam nitälskans glöd hos aposteln, eftersom han vågar förbanna alla lärare på jorden och i himmelen. Alla måste de giva vika för det evangelium, som Paulus förkunnat, i annat fall äro de förbannade och fördömda.

Man bör lägga märke till även utbytet av personer i de båda verserna. Paulus talar nämligen annorlunda i den första förbannelsen än i denna andra. I den första säger han: »Även om vi eller en ängel från himmelen förkunnar för eder ett annat evangelium än det, som vi förkunnat för eder» o. s. v.; i den andra åter: »i strid med vad I haven undfått». Och detta gör han med avsikt, för att galaterna icke skulle kunna säga: Vi hava icke förändrat det evangelium, som du, Paulus, förkunnat för oss, men vi förstodo icke riktigt din predikan. Men lärare, som kommo efter dig, visade oss dess rätta innebörd. - Detta, säger han, kan jag icke på några villkor medgiva. Det finnes intet som de skulle behöva lägga till eller rätta på, utan det som ni hört av mig, det är Guds rena ord, och det är meningen att det skall förbliva, utan några tillägg. Jag önskar icke, att jag skulle vara annorlunda som lärare eller ni annorlunda som lärjungar. Om ni därför ha hört någon lära ett annat evangelium än det, som ni hört av mig, eller som skryter med att han kan komma med något bättre än vad ni mottagit av mig, så vare han tillika med sina lärjungar förbannad.

Det är nämligen på detta sätt som Satans tjänare förnämligast smyga sig in och ställa sig in hos människor, nämligen så att de lova att komma med något bättre. De medgiva, att de som före dem meddelat undervisning i evangelium ha gjort en god början, men de föregiva också, att detta icke är nog. De nutida svärmeandarna giva oss det berömmet, att vi rätt gripit oss an med evangeliets sak. Men emedan vi avsky och förbanna deras hädiska lära, kalla de oss för nya papister, dubbelt värre än de gamla. a) Med detta knep bereda sig tjuvar och rövare tillträde till Herrens fårahus för att stjäla, slakta och förgöra (Joh. 10), nämligen genom att till en början bekräfta vad vi sagt. Sedan rätta de oss och giva, enligt sin egen fåvitska mening, en klarare utläggning av det, som vi skulle ha icke fullt förstått eller missuppfattat. På samma sätt beredde sig de falska apostlarna insteg hos galaterna. Paulus, sade de, har visserligen lagt grunden till den kristna läran, men det rätta sättet för rättfärdiggörelsen har han icke fattat, eftersom han lär avfall från lagen. Detta som han sålunda icke kunnat giva någon rätt undervisning om kunna ni alltså få lära er av oss. Men Paulus vill icke, att något annat skall läras av någon och icke heller att något annat skall höras och mottagas av galaterna än det som han själv tidigare lärt dem och som de hört och mottagit av honom. Men de, säger han, som lära eller mottaga något annat, de vare förbannade.

I denna text finnes icke mycket av positiv framställning utan endast exempel. Vi ha nämligen ännu icke kommit till den huvudlära, som avhandlas i detta brev. De båda första kapitlen innehålla nästan endast försvar och vederläggning. Men det fall, som här framlägges, lär oss dock att utan tvekan slå fast, att den är en lögnare och hemfaller under förbannelse, som menar, att påven står över Skriften som skiljedomare eller att kyrkan har makt över Skriften, såsom kanonister och sententiarier i strid mot fromt tänkesätt ha dekreterat under anförande av följande bevis: Kyrkan har antagit endast fyra evangelier, alltså äro de endast fyra, om den hade godkänt flera, skulle de vara flera. Och eftersom kyrkan efter sitt gottfinnande kunde antaga och godkänna vilka och huru många evangelier den ville, står den över evangelierna. Goddag, yxskaft! Jag godkänner Skriften, alltså står jag över den. Johannes Döparen gillar och bekänner Kristus och pekar på honom, alltså står han över Kristus. Kyrkan godtager kristen lära och tro, alltså står hon över den.

Till att vederlägga denna deras ogudaktiga och hädiska lära har du här ett bibelställe, så klart som man någonsin kan önska, en verklig blixt från himmelen. Sig själv, en ängel från himmelen, alla lärare på jorden och så många magistrar som tänkas kan slänger Paulus i en hög och ställer dem alla under den heliga Skrifts domvärjo. Skriften är drottningen, hon skall härska och henne skola alla underdånigt lyda. Icke hennes lärare eller domare utan hennes enkla vittnen, lärjungar och bekännare måste alla vara, antingen det nu är påven eller Luther eller Augustinus eller Paulus eller en ängel från himmelen. Och i kyrkan får ingen annan lära förkunnas eller åhöras än Guds rena ord. I annat fall vare både lärare och åhörare förbannade tillika med sin lära.

a) Hs: "Jag vill icke, att jag skulle vara annorlunda som lärare eller ni annorlunda som lärjungar, för att ni icke må släppa in sådana, som vilja förklara och göra det bättre, ty så bruka de smyga sig in: Början är bra, men det är ingalunda nog ännu, måste högre. Så Karlstadt, Miinzer: vi [Luther och hans anhängare] ha gjort en god början, men emedan vi icke fortsatt, ha vi blivit värre.» Tillbaka