Martin Luther: Om den trälbundna viljan [Innehåll]

Vederläggning av Erasmus' företal Skriftens klarhet (1 / 1)
Jag kommer nu till ett andra avsnitt, som nära sammanhänger med det först utförda. Då du gör skillnad mellan kristna lärosatser, hävdar du, att somliga är nödvändiga att lära känna, andra inte. Du säger, att somliga är dunkla, andra klara och tydliga. På detta sätt leker du, kanske bedragen av andras ord, eller liksom övar dig i retoriska konstgrepp. Du åberopar emellertid för din ståndpunkt ett ord av Paulus i Rom. 11: »O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!» Likaså anför du Jesajas ord i kap. 40: »Vem kan utrannsaka Herrens Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?» Detta vore för dig lätt att säga, om du visste, att du inte skrev till Luther utan för det enkla folket. Det kunde också lätt sägas, om du inte besinnade, att du skrev mot Luther, som du väl ändå, hoppas jag, tilltror åtminstone någon kunskap om skriften och något omdöme därom. Om du inte gör det, så skall jag tvinga dig till ett erkännande. Också jag har en distinktion - för att nu även jag må använda ett stycke retorik och dialektik. Gud och Guds ord är två skilda ting - likaväl som Skaparen och Guds skapelse är två skilda saker. Att hos Gud finns mycket fördolt, som vi inte vet, därpå tvivlar ingen. Så säger han själv om den yttersta dagen: »Om den dagen vet ingen något utom Fadern.» I Apg. 1 heter det: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder.» Och vidare: »Jag vet vilka jag har utvalt.» Och Paulus säger: »Herren känner de sina», och liknande ord. Men att det i skriften finns vissa fördolda ting, och att inte allt är klart och tydligt, det har visserligen utspritts genom gudlösa sofister, med vilkas mun även du, Erasmus, här talar. Men de har aldrig framställt och kan inte framställa ett enda klart argument, varigenom de skulle kunna bevisa denna galenskap. Men med sådant gyckelspel har Satan avskräckt människor från att läsa de heliga böckerna och gjort den heliga skrift föraktad för att kunna åstadkomma, att den pest han hämtat från filosofin skall regera i kyrkan. Jag medger visserligen, att det i skriften finns många ställen, som är dunkla och förborgade. De är så inte på grund av det majestätiska i vad som skildras utan på grund av vår okunnighet beträffande ordens betydelse och grammatiken. Men detta är inte sådant som hindrar vår kunskap om skriftens hela innehåll. Inte kan väl något viktigare vara fördolt i skriften, sedan inseglen brutits och stenen vältrats bort fran ingången till graven och den allra djupaste hemligheten förkunnas, nämligen att Kristus, Guds Son, blivit människa, att Gud är tre och dock en enda, att Kristus lidit för oss, och att han skall regera i evighet? Är inte detta välkänt och utbasunerat på gator och vägar? Tag Kristus bort ur skriften - vad mer finner du då däri? Allt vad skriften innehåller och vill säga är alltså klart och tydligt, även om vissa ställen är dunkla på grund av att vi inte känner orden. Men vet man, att skriftens innehåll ligger i klaraste Ijus, är det dåraktigt och gudlöst att för några få dunkla ställens skull tala om fördoldhet. Om orden på ett ställe är dunkla, så är de klara och tydliga på ett annat. Det förhåller sig så, att samma sak, tydligt och klart uppenbarad för hela världen, i skriften än uttryckes med klara ord, än är fördold under dunkla ord. Om nu själva saken befinner sig i ljuset, betyder det ingenting, om något uttryck för den ligger i mörker, så länge som många andra uttryck för den befinner sig i ljus. Vem vill säga, att stadsbrunnen inte befinner sig i juset, därför att de, som befinner sig i en gränd, inte ser den, medan alla som är på torget ser den? Vad du anför om Korykiska grottan *11 har således ingen betydelse. Det förhåller sig inte så med de ting vi läser i skriften. Nej, de hemligheter som är allra mest majestätiska och förborgade, förvaras inte på dold och avskild plats. Tvärtom har de förts fram i offentligheten och ställts ut för allas ögon. Ty Kristus har öppnat vart sinne, så att vi förstår skriften. Evangelium är predikat för allt skapat. »Deras ord gå till världens ändar.» Allt som har blivit skrivet, det har skrivits oss till undervisning. Och likaså: »All skrift, som är ingiven av Gud, är nyttig till undervisning.» Kom an då, du och alla sofister med dig, och peka på en enda hemlighet, som ännu ligger förborgad i skriften! Att emellertid mycket förblir förborgat för många, det beror inte på skriftens dunkelhet utan på blindheten och liknöjdheten hos dem, som ingenting gör för att se den klaraste sanning. Såsom Paulus säger om judarna i 2 Kor. 4: »Ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan.» Och något senare: »Om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem, som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud förblindat.»*12 Lika lättsinnigt vore det att klaga över solen och den mörka dagen, om man själv täckte för sina ögon eller från dagsljuset ginge in i ett mörkt rum och gömde sig. Eländiga människor bör alltså sluta upp med att i hädisk förvändhet tillskriva Guds rena och klara ord sitt eget hjärtas mörker och dunkelhet. Då du anför Pauli ord: »Hur outgrundliga äro icke hans domar», tycks du ha hänfört pronomenet »hans» till skriften. Men Paulus säger inte: »Hur outgrundliga äro icke skriftens domar», utan »Guds». Inte heller heter det i Jes. 40: »Vem kan utrannsaka skriftens mening?» utan »Herrens sinne»*13, fastän Paulus försäkrar, att de kristna känner Herrens sinne - låt vara i det som »blivit oss skänkt», såsom han säger i samma text. Du ser alltså, hur sömnigt du läst dessa ställen i skriften. Ja, du har citerat med samma skicklighet som du gör med nära nog allt, som du anför till stöd för viljans frihet. Sålunda har inte heller de exempel, som du tillfogar med sarkastiska anmärkningar, något med saken att göra. Så t.ex. vad du säger om åtskiljande av personerna, om den gudomliga och mänskliga naturens förening, om oförlåtlig synd, vilka punkters tvetydighet du menar stå kvar. Om du därmed avser sofisternas diskussioner om dessa ting, vad har väl då den alldeles oskyldiga skriften gjort dig för ont, så att du ger den i dess renhet skulden för gudlösa människors missbruk? Skriften bekänner utan omskrivningar Guds treenighet, Kristi mänskliga natur och oförlåtlig synd. Här finns ingenting dunkelt eller tvetydigt. Men hur det förhåller sig med detta, säger skriften inte på sätt som du tilldiktar, och inte heller är det nödvändigt att veta. Sofisterna kommer här med sina drömmar. Angrip och fördöm dem, men låt skriften vara ifred! Om du tänker på själva sakfrågan, så angrip inte heller då skriften utan arianerna och dem för vilka evangelium är förmörkat, så att de inte ser det allra klaraste vittnesbörd om Guds treenighet och om Kristi mänskliga natur, eftersom Satan, deras gud, uträttar sitt verk. Kort sagt: skriftens klarhet har två aspekter likaväl som dess dunkelhet. Den ena är den yttre, grundad på ordets ämbete och förkunnelse. Den andra är hjärtats insikt. Talar du om inre klarhet, så förstår ingen människa ett jota Guds ande förutan. Allesammans har de förmörkade hjärtan, så att även om de kan anföra allt som står i skriften och tala om det förstår de och begriper ingenting därav. De tror varken på Gud eller att de är hans skapelse eller något annat. Så säger ju Ps. I3: »Dårarna säga i sina hjärtan: Det finnes ingen Gud.»*14 Anden måste till för att man skall förstå skriften i dess helhet eller någon del av den. Talar du åter om yttre klarhet, så finns överhuvud ingenting kvar som är dunkelt eller tvetydigt, utan allt som finns i skriften är draget fram i säkraste ljus och uppenbarat för all världen.
11 En hemlighetsfull grotta nära Korykos i Cilicien, omnämnd av Erasmus efter Pomponius Mela. I den antika sagan framstår den som en lockande och samtidigt skrämmande hemlighet. - En annan korykisk grotta fanns på Parnassos. 12 Luther hänför även det första stället till 2 Kor. 4. 13 Kyrkobibeln säger »Herrens ande». 14 Luther citerar - enligt annan numrering - Ps. 13.   [Början av sidan] [Föregående] [Nästa] 25.6 2001