Det är inte ofta man i kristna sammanhang talar om änglar nuförtiden. Detta är märkligt eftersom det berättas så mycket om dem i Bibeln. Vi vet att "hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2 Tim. 3:16-17) Därför är det till skada för våra andliga liv att det inte undervisas och förkunnas mer om änglarna.

Änglarna är mäktiga andeväsen som ständigt omger oss och påverkar oss. I läran om änglarna, angelogin, finns mycket tröst att hämta. I Bibeln nämns de inte bara i liknelser eller berättelser utan uppträder för det mesta i vanliga, historiska sammanhang. Det råder alltså ingen tvekan om att de är verkliga, och inte mytologiska väsen som en del gjort gällande.

De flesta av oss har inte sett några änglar, eftersom de mycket sällan uppenbarar sig. Därför är vi hänvisade till Skriftens ord när det gäller vår kunskap om dem. Men vad lär då Bibeln om änglarna? Vi skall nu ta upp en del om detta.

Änglarnas skapelse

Att Gud har skapat änglarna framgår av Pauli ord: "Ty i Honom [Sonen] skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter." (Kol. 1:16) Däremot vet vi inte när Gud skapade dem. Men någon ledtråd har vi ändå från Skriften. Herren frågade Job: "Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände mätsnöret över den? Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?" (Job 38:4-7) Här framgår det att änglarna, kallade Guds söner, fanns med och beskådade världens skapelse. De skall alltså ha varit bland det första som Gud skapade.

Det är naturligtvis inte så viktigt att känna till exakt när de skapades. Däremot är det viktigt att veta att de är skapade. De har alltså inte funnits i evighet. Det har endast Gud själv. Mellan Gud och änglarna är det en lika fundamental åtskillnad som mellan Gud och oss skapade människor. Därför skall änglarna inte tillbedjas. Det är avgudadyrkan att dyrka det skapade. När Johannes hade visats de himmelska visionerna av en av de sju änglarna skriver han: "Det är jag, Johannes, som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat mig detta. Men han sade till mig: ´Gör inte det! Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som håller fast vid orden i denna bok. Gud skall du tillbe.´" (Upp. 22:8-9)

Änglarnas antal

Änglarnas antal är konstant. När Jesus undervisade om uppståndelsen sade Han: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn." (Luk. 20:34-36) Av detta förstår vi att änglarna varken fortplantar sig – de ingår ju inte äktenskap – eller dör.

Varje ängel skapades alltså individuellt, direkt av Gud, och inte genom naturlig förökning. Vi människor skapas däremot av Gud medelbart, genom våra föräldrar. Enda undantaget från denna regel är våra stamföräldrar, Adam och Eva. I Jesu släktregister (Luk. 3:23-38) leds Jesu mänskliga härstamning tillbaka genom generationerna – den är son till den o.s.v. – ända till Adam, om vilken det sägs, att han var son till Gud. Adam skapades ju direkt av Gud, han föddes inte av en kvinna. Men om änglarna gäller detta som sagt var och en. De har alltså inga släktförbindelser med varandra.

Men hur många är de? Deras antal är mycket stort. I Dan. 7:10 står det att den Gamle av dagar, Gud Fader, betjänades av tusen gånger tusen och tio tusen gånger tio tusen stod inför Honom. Detta syftar antagligen på änglarna. Talen är symboliska och utsäger endast att det rör sig om ett mycket stort antal. I Getsemane säger Jesus till Petrus att sticka sitt svärd i skidan och inte strida mot dem som skulle gripa Honom. Jesus kunde nämligen själv, om Han ville försvara sig, be Fadern att sända mer än tolv legioner änglar (Matt. 26:52-53). En legion bestod av ungefär sex tusen man. Och i Hebreerbrevet sägs det om det himmelska Jerusalem, att där finns änglar i mångtusental (Hebr. 12:22). Det enda vi kan veta är att de är ofantligt många.

Änglarnas natur

Änglarna är helt och hållet andliga, de saknar kroppar. I Hebreerbrevet 1:14 står det: "Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?" Såsom andar upptar de inte något rum, men ändå är de inte allestädes närvarande. Endast Gud finns överallt på en och samma gång. Med änglarnas natur är det ungefär som med våra mänskliga själar. Dessa finns ju endast på en plats, i våra kroppar, men de upptar inte något rum och kan därför inte upptäckas med naturvetenskapliga metoder eller instrument.

Fastän änglarna inte har några kroppar och alltså är osynliga till sin natur, kan de uppenbara sig i synlig, kroppslig form. När Herren sände två änglar för att rädda Lot ur Sodom såg de ut som vanliga män. Varken Lot eller någon annan misstänkte att de var änglar. De dolde alltså sin identitet genom att uppträda i mänsklig form (1 Mos. 19:1-5). Teoretiskt är det alltså möjligt att den främling man möter är en förklädd ängel. Det allmänna budet om nästankärlek (Mark. 12:31) borde räcka för att motivera oss till att handla väl mot våra medmänniskor. Men vi kan även tänka på att främlingen vi möter möjligtvis är en ängel. Hebreerbrevets okände författare skriver: "Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det." (Hebr. 13:2)

Vid andra tillfällen har änglarna uppenbarat sig i härlighet. Tänk bara på den stora himmelska hären som herdarna såg den första julnatten (Luk. 2:13). Om den ängel som visade sig för mariorna vid den tomma graven skriver Matteus: "Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda." (Matt. 28:3-4) Även mariorna blev förskräckta eftersom ängeln var tvungen att säga till dem: "Var inte förskräckta!" Maria, Jesu moder, blev också förskräckt då Gabriel besökte henne (Luk. 1:29). Eftersom änglarna kommer från den himmelska världen och är heliga injagar de ofta skräck i oss syndiga människor. Jesaja greps av fruktan inför Herrens härlighet i Jerusalems tempel. "Ve mig, jag förgås!" (Jes. 6:5), utropade han. Det är något av samma reaktion som människor visar då de besöks av änglar. Det heliga är mysterium fascinosum et tremendum, någonting som samtidigt lockar oss och får oss att skälva.

När änglar avbildas i konsten brukar de ha vingar. Om de vanligtvis har det när de framträder för människor vet vi inte. Men de änglastoder som Salomo lät tillverka för templet, keruberna, hade två vingar (1 Kung. 6:24). Det verkar även som att änglarna på förbundsarken hade två vingar (2 Mos. 25:20). Seraferna som Jesaja såg hade sex vingar (Jes. 6:2). Det hade även de änglar Johannes såg i en syn (Upp. 4:8). Hesekiel såg änglar med fyra vingar (Hes. 1:6)

Änglarnas förmågor

Änglarnas intellekt är överlägset människors. Därför kan de undervisa oss. Ängeln Gabriel sade t.ex. till profeten Daniel: "Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd." (Dan. 9:22) Men fastän de har övernaturligt förstånd och djup insikt är de inte fullärda. De besöker nämligen gudstjänster här på jorden för att lära sig mer då Guds ord läses och evangeliet förkunnas. Paulus skriver att det är genom kyrkans verksamhet änglarna lär känna Guds vishet: "Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen." (Ef. 3:10) Petrus skriver att änglarna önskar blicka in i evangeliet som predikas av Guds Ords förkunnare (1 Petr. 1:12). Änglarna är alltså inte bara lärare av Guds sanning utan också åhörare. Därför deltar de i kyrkans gudstjänst. Detta är något att tänka på när man är i kyrkan! På de tomma bänkplatserna kanske det sitter osynliga änglar som är ivriga att lära sig mer om Guds vilja för världen, om Hans frälsningsrådslut för oss människor. Det är inte i eget frälsningssyfte de deltar i gudstjänsten. De är redan evigt hos Gud och kan inte falla i synd (se nedan).

Änglarna är inte allvetande. Det är endast Gud. Men de är mycket mäktiga andevarelser som tjänar Gud bl.a. genom att hjälpa oss människor. Det är betryggande att veta att vi har de mäktiga änglarna på vår sida.

Änglarnas hierarki

Änglavärden är hierarkiskt uppbyggd. "Ärkeängel" betyder högste ängel. Den ende som uttryckligen kallas detta är Mikael (Jud. v. 9). Men i Dan. 10:13 omtalas han som "en av de förnämsta furstarna". Därför är det troligt att det finns flera ärkeänglar, men säkrast är att lämna frågan öppen. Men om Mikael skulle vara den ende ärkeängeln är han den som står närmast den treenige Guden av allt som finns.

En annan klass änglar är keruberna. Hesekiel beskriver dem i Hes. 1:5-14. Keruber ser inte alls ut som bokmärksänglar vilket många tror, utan är rätt så skrämmande. Först förstod inte Hesekiel att de var änglar, men sedan säger han: "Det var samma väsen som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber." (Hes. 10:20) Johannes beskriver fyra väsenden i Upp. 4. De påminner om Hesekiels beskrivning av keruberna, men har bl.a. sex vingar istället för fyra. Troligen är det dock fråga om keruber även hos Johannes. Eftersom änglar är andliga väsen kan de, som nämnts, anta olika uppenbarelseformer.

Det verkar som att fyra keruber tjänar som hedersvakter framför Guds tron. Förbundsarken i Gamla testamentet beskrivs ju också som Herrens, "Han som tronar på keruberna" (1 Sam. 4:4). Psaltaren 80 inleds på följande sätt: "Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef som en hjord, du som tronar på keruberna, träd fram i glans."

Seraferna är ytterligare än klass av änglar. I Jes. 6:1ff. läser vi: "I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på Hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför Honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: ´Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av Hans härlighet.´" Att de använder vingarna att täcka sig själva med kan innebära att t.o.m. änglarna måste ödmjuka sig i Guds majestätiska och heliga närvaro.

Bibeln verkar förutsätta ytterligare olika klasser av änglar då det t.ex. i Kolosserbrevet heter: "Ty i Honom [Sonen] skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter." (1:16) Deras status eller höghet skiftar, men alla har de en gemensam uppgift: att tjäna Gud genom att utföra Hans vilja.

Änglarna kan inte falla i synd

När Gud hade skapat färdigt och betraktade sitt verk såg Han, "att det var mycket gott” (1 Mos. 1:31). Detta gällde även änglarna. De skapades heliga och fullkomliga. Men alla änglar förblev inte i detta tillstånd. Efter deras skapelse syndade vissa av dem mot Gud. De befann sig i samma situation som Adam och Eva. De skapades heliga, men hade förmåga att synda. Och några av dem gjorde det, de gjorde uppror mot Gud. Senare skulle deras ledare, Lucifer, även få människan, Adam och Eva, på fall. Men andra änglar förblev lojala mot Gud. Av kärlek såg då Gud till att de befästes i sin lydnad och helighet. De kan inte längre falla i synd såsom satan och hans anhang, de onda änglarna, gjorde. Precis som vi en gång kommer att befästas i helighet i Himmelen utan möjlighet att mer falla i synd, har änglarna redan blivit befästa för alltid i helighet. Paulus talar i 1 Tim. 5:21 om de utvalda änglarna. Med denna term skulle kunna avses just detta att de belönats av Gud med att befästas i helighet. Men deras utkorelse är helt annorlunda än de frälsta människornas. Vi har blivit utkorade genom Jesu försoningsverk på Golgata. Jesus frälste inte änglarna, eftersom de aldrig syndade. "Det är ju inte änglar utan Abrahams barn Han tar sig an." (Hebr. 2:16) Med termen "utvalda änglar" menar nog Paulus att de genom Guds nåd befästs i helighet.

Om någon tycker att detta är svagt skriftstöd kan det tilläggas att det också indirekt talas om att änglarna aldrig kan synda. I Luk. 20:36 sägs det att de aldrig kan dö, vilket kan ha innebörden att de inte kan falla i synd, eftersom syndens lön är döden. Och i Matt. 18:10 står det att änglarna alltid ser den himmelske Faderns ansikte. Detta "alltid" kan antyda att deras tillstånd av helighet aldrig kommer att förändras.

Såsom Kristustroende har vi att se fram emot att också bli befästa i helighet i Himmelen. Vi kommer då att vara fullkomligt heliga, inte ens kapabla till att synda. Och tillsammans med änglarna kommer vi att leva i Herrens omedelbara härlighet i all evighet.

Änglarna lovar Gud

Till de uppgifter änglarna har hör – och det är deras viktigaste uppgift – att lova Gud. Denna tillbedjan började redan från begynnelsen, så fort de skapats. I Job 38:7 står det, som vi tidigare såg, att "alla Guds söner ropade av glädje". Och deras lovsång har pågått alltsedan dess. Jesaja bevittnade hur seraferna ropade från den ene till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av Hans härlighet." (Jes. 6:3) Det var en så mäktig röst att dörrposterna och trösklarna skakade (Jes. 6:4).

Detta lov och pris till Herren kommer dessutom att pågå i all evighet. Johannes beskriver hur han fick se hur en stor skara människor av alla folkslag kom inför tronen och Lammet. De var klädda i vita kläder och ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen, och Lammet." (Upp. 7:9-10) "Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: ´Amen. Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen.´" (Upp. 7:11-12)

Änglarna är gudomliga budbärare

Ordet "ängel" är ett ämbetsnamn, det anger vad de har för uppgift. "Ängel" betyder budbärare och säger alltså ingenting om deras natur eller beskaffenhet. Beteckningen "ängel" i betydelsen budbärare kan t.ex. användas även om människor, i synnerhet om förkunnarna av Guds Ord (Mal. 2:7, Matt. 11:10, Upp. 2:1, 8, 12, 18, 3:1, 7 och 14). T.o.m. Kristus kallas "förbundets ängel" eftersom Han är Guds sändebud i en särskild bemärkelse (Mal. 3:1).

Såsom änglarnas namn anger är de alltså budbärare. De kommer till människor med vissa budskap. Särskilt upptagna med denna uppgift var de kring tiden vid Jesu födelse. Då kom de med budskap till Sakarias, Maria, Josef och herdarna. Det var en ängel som varnade Josef för Herodes ondska och sade åt honom att fly med sin familj till Egypten (Matt. 2:13) och det var en ängel som meddelade honom när tiden var inne att återvända (Matt. 2:19). Överhuvudtaget lämnade änglarna meddelanden till olika människor i samband med avgörande händelser i Jesu liv (t.ex. uppståndelsen Matt. 28:6 och himmelsfärden Apg. 1:11).

Fortfarande kan Herren sända sina änglar till olika människor med särskilda budskap. Men det är mycket ovanligt, och vi skall inte heller förvänta oss att Han gör det. Det är i förekommande fall inte fråga om någon vidare pågående uppenbarelse. Herren har ju gett oss den fulla uppenbarelsen. Vi har den Heliga Skrift tillgänglig. Där finns redan Herrens budskap till oss. I Joh. 20:31 står det: "Men dessa [tecken] har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i Hans namn." Gud har gett oss all andlig information vi behöver i sitt skrivna Ord. Guds Ord försäkrar oss att vi har evigt liv genom tron på Kristus och att Jesus en dag kommer att komma tillbaka och hämta oss till vårt himmelska hemland. Fram till den dagen skall vi inte förvänta oss särskilda änglauppenbarelser. Det är tvärtom ett tecken på otro och otacksamhet mot Gud att inte vara nöjd med Skriften. Änglarnas särskilda roll som budbärare har spelat ut sin roll i och med Skriftens fullbordan. Nu är det istället såsom Paulus säger: "Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." (Rom. 10:17) På sätt och vis är det nu istället vi kristna som skall utföra änglarnas uppgift, att vara budbärare. Jesus uppmanar oss: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen." (Mark. 16:15) Det är till oss, inte till änglarna, Jesus sade: "Ni skall få kraft och bli mina vittnen [---] ända till jordens yttersta gräns." (Apg. 1:8)

I stället för att vara budbärare om Guds handlingsplan arbetar nu änglarna bakom kulisserna för att bekämpa de onda makterna så att Guds vilja kan ske såväl i Himmelen som på jorden.

Änglarna beskyddar oss från olyckor och fysisk skada

Det är lätt att glömma bort att änglarna vakar över oss och beskyddar oss dygnet runt. Utan deras hjälp skulle vi inte ha en chans att klara oss från våra fiender. Men vilka är dessa? Paulus säger till efesierna: "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." (Ef. 6:12) Dessa ord visar att våra fiender är starka. Men Gud har lovat oss att vi inte behöver kämpa mot dem på egen hand. Vi har Guds armé av änglar på vår sida. De skyddar oss från fara. Utan detta skydd från Guds heliga änglar skulle djävulen kunna ta död på oss närhelst han önskade. Luther skriver: "Där det finns tjugo djävlar, där finns det också hundra änglar. Om det inte vore så, skulle vi redan för länge sedan ha gått under." I Psaltarpsalm 91 står det: "Han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar. De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." (v. 11-12) Bibeln innehåller många exempel på hur änglar kommit människor till hjälp. Herren gav profeten Elisa löfte om beskydd. Under natten hade araméernas här belägrat staden där Israels barn befann sig. När Elisas tjänare gick ut på morgonen och såg hären utbrast han: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?" Elisa svarade: "Frukta inte! Ty de som är med oss är fler än de som är med dem." Och Elisa bad och sade: "´Herre, öppna hans ögon, så att han ser.´ Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa." (2 Kung. 6:8ff.) Efter att ha tillbringat en natt i lejonkulan sade profeten Daniel till Darejaves: "Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig." (Dan. 6:22) Århundraden senare lät Herren en ängel befria Petrus ur fängelset (Apg. 12), för att bara nämna ett ytterligare exempel.

Ofta fokuserar vi vår uppmärksamhet på de olyckor som sker. Men tänk på alla de olyckor vi blivit bevarade ifrån! Tänk alla ledsamheter som skulle kunna inträffa. Det är ett under att vi överhuvudtaget överlever en enda dag. Och det är tack vare att änglarna beskyddar oss.

Innebär detta att vi alla har var sin skyddsängel? Bibeln skänker inte klarhet i denna fråga. I Matt. 18:10 säger Jesus om barnen: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte." Om detta innebär att vi har var sin skyddsängel eller om vi bevakas av en grupp av änglar är inte klart. Huvudsaken är att vi beskyddas av Guds heliga änglar. Tänk om vi hade detta klart för oss. Vi oroas ju för så mycket: Hur skall det gå för mitt lilla barn? Kommer min kära hustru eller man att överleva eller dö och lämna mig ensam? Kommer jag som är tonåring att bli accepterad av mina klasskamrater eller bli mobbad? Lämna allt sådant åt Gud! Om det är Hans vilja att beskydda dig eller dina nära och kära har Han en sådan armé av änglar att ingen, inte ens djävulen själv, kan kröka det minsta hårstrå på dig eller de dina.

En av Luthers morgonböner (nr 8 i Att bedja idag) avslutas på följande sätt: "Låt din heliga Ängel vara med mig, så att den onde fienden inte får makt över mig."

Änglarna följer och deltar i kyrkans verksamhet

Änglarna är även engagerade i den andliga verksamheten i Guds kyrka. De är angelägna om att de troende bevaras i tron och att andra förs till tro. De gläds när de förlorade blir funna. Jesus säger: "På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." (Luk. 15:10) Änglarna besväras också när det uppstår problem i kyrkan. Paulus uppmanar t.ex. kvinnor att vara anständiga då de besöker kyrkan med den motiveringen, att de inte skall uppröra änglarna (1 Kor. 11:10). När vi syndar, bedrövar vi inte endast den Helige Ande, utan även änglarna.

I den tidiga kyrkan spelade änglarna ofta en nyckelroll i missionsarbetet. Vi har redan sett hur de frambar viktiga budskap i samband med Jesu födelse, uppståndelse och himmelsfärd. Men de fortsatte att vara verksamma när evangeliet spreds. Det var en ängel som ledde Filippus till den etiopiske hovmannen (Apg. 8:26). Det var också en ängel som sade till Cornelius, att han skulle ta kontakt med Petrus (Apg. 10:5). Vid båda dessa tillfällen vann evangeliet framgång.

När vi själva strävar efter att förverkliga Herrens vilja genom våra egna liv och i det större sammanhanget, den världsvida missionen, är det uppmuntrande att veta att änglarna är på vår sida och hjälper oss. Den Augsburgska bekännelsens apologi säger att "änglarna bedja för oss" (art. XXI, SKB, s. 243) och i Sak. 1:12 har vi ett bibliskt exempel på en ängel som ber för Guds folk: "Då sade HERRENS ängel: ´HERRE Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år.´" Förutom att be för oss och vårt arbete stöder de oss och styr våra steg. När vi försöker erövra nya områden åt evangeliet följer de oss varje steg på vägen. De håller Satan och hans anhang borta. De omringar de förlorade fåren och hjälper oss att föra dem tillbaka till fåraherdens fålla. När Herren sänder ut oss i tjänst ger Han oss det dubbla löftet att inte bara Han själv skall vara med oss, utan också Hans heliga änglar.

Änglarna vid dödsbädden

När någon ligger för döden, sägs det ibland att han eller hon "hör änglarna sjunga". Det ligger mer sanning i detta än vi vanligtvis föreställer oss. Gud sänder nämligen inte änglarna till vår hjälp enbart när vi lever, utan också för att ta emot oss när vi dör. Som andliga bårbärare bär änglarna våra själar på ett säkert sätt till Frälsaren. I berättelsen om den rike mannen och Lazarus, säger Jesus, att när tiggaren dog, bars han av änglar till Abrahams sida (Luk. 16:22). När Elia togs upp till himlen, var det änglar som hämtade honom (2 Kung. 2:11) Precis som Henok (1 Mos. 5:24) behövde inte Elia passera genom dödsskuggans dal för att komma dit. Han togs upp levande.

Änglarna kommer även att spela en viktig roll vid den yttersta domen. De kommer då att uppenbara sig tillsammans med Människosonen på himlens sky (Matt. 25:31). De kommer att skilja de rättfärdiga från de orättfärdiga (Matt. 13:49). Herrens utvalda kommer de att samla från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra (Matt. 24:31), men de orättfärdiga skall de kasta i den brinnande ugnen, där man skall gråta och skära tänder (Matt. 13:50). Som Guds väpnade skara kommer de att se till att rättvisan till sist segrar.

Tanken att vi inte behöver dö ensamma skänker oss tröst och mod. Den gode Herden själv, Jesus Kristus, kommer att leda oss genom dödsskuggans dal, och eskorterad av änglar kommer Han att se till att vi når vårt mål välbehållna utan att fienden har kunnat angripa eller lägga beslag på oss.

Herrens ängel

Nästan alltid då ordet "ängel" används i skriften åsyftas de himmelska väsen vi nu beskrivit. Men ibland är det uppenbart att någonting större åsyftas, nämligen Gud själv. I synnerhet gäller detta då det talas om "Herrens ängel" eller "Guds ängel". Även denna term används vanligtvis i Nya testamentet om en skapad ängel, t.ex. i Josefs dröm. Det var också en ängel i vanlig bemärkelse som dödade Herodes (Apg. 12:23). Men i Gamla testamentet och i Uppenbarelseboken åsyftas med "Herrens ängel" någonting mer än en skapad varelse. Ibland går det inte att avgöra vilket som är fallet (t.ex. 2 Kung. 19:35 och 2 Krön. 32:21). Men i 1 Mos. 16 förstår vi att "Herrens ängel" syftar på Gud själv. Där talade denne Herrens ängel med Hagar, och sedan står det: "Och hon [Hagar] gav Herren, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: ´Du är den Gud som ser mig.´" (v. 13). Likadant är det i 1 Mos. 22 då Abraham skall offra Isak. Där säger Herrens ängel: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son." (v 12) Endast Herren själv kan tala så.

Av Herrens ängels ord till Abraham märker vi att Han talar om sig själv som Gud men ändå om Gud. Detta kan verka förbryllande tills vi kommer ihåg att Gud är treenig. Eftersom den Helige Ande omtalas mycket tydligt redan i Gamla testamentet är Herrens ängel på dessa ställen antagligen den ännu inte människoblivne Guds Son. En motsvarighet i Nya testamentet hur Kristus sägs vara Gud, men ändå på ett sätt vid sidan av Gud, är Johannesprologen: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud." (Joh. 1:1)

De onda änglarnas fall

Det är inte alla änglar som tjänar Gud. Satan och hans anhang, de onda änglarna eller demonerna, har avfallit. De flesta teologer antar att det var högmodet som fick Lucifer på fall. I Ordspråksboken står det att "stolthet går före undergång, och högmod går före fall" (16:18). Genom Paulus kan det också antydas vilket brott djävulen begått. Han säger nämligen om den som skall styra en församling: "Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom" (eller, vilket är en möjlig översättning: "faller under den dom som blev djävulens"). (1 Tim. 3:6) Hes. 28:12b-19 stöder också detta. Visserligen sägs orden uttryckligen gälla den onde kungen i Tyrus, men de verkar ha en djupare innebörd och åsyfta djävulen själv:

"Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig. Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till."

Om dessa ord gäller Lucifer, vilket de troligen gör, framgår det att Lucifer var "en mönsterbild av fullkomlighet", vilket troligen innebär att han var främst av alla skapade varelser, alltså t.o.m. högre uppsatt än ärkeängeln Mikael. I Jes. 14:12-15 har vi ett liknande stycke:

"Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: ´Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.´ Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven."

Återigen syftar detta på en jordisk konung, nämligen kungen i Babylon, men profetior talar ofta om två eller ännu fler saker samtidigt. I dessa verser finns också förklaringen till varför Satan kallas Lucifer. Den latinska översättningen av Gamla testamentet översatte "morgonstjärna" med "Lucifer".

Vilket brott Satan än gjorde sig skyldig till var det ett uppror mot Guds vilja. Det syftade till att störta Gud från tronen och själv bli härskare. Samma sak frestade han Adam och Eva med: Ät av frukten. Ni kommer att bli såsom Gud. (1 Mos. 3:5) Satan visste själv hur falskt detta var. Det var med denna lögn han hade bedragit sig själv.

När lyckades då Satan få våra första föräldrar på fall? Hur länge levde dessa i oskuldstillståndet efter deras skapelse? Det bör ha varit en relativt kort tid. Adam och Eva hade nämligen på den sjätte skapelsedagen fått budet att vara fruktsamma och uppfylla jorden (1 Mos. 1:28). Som fullkomliga, syndfria skapelser var de naturligtvis måna om att uppfylla Herrens vilja. Men vid tiden för deras fall var de fortfarande barnlösa. Kain och Abel föddes först utanför lustgården (1 Mos. 4:1). Detta tyder på att Adam och Eva avföll från Herren dagar eller möjligtvis veckor efter deras skapelse, snarare än år.

De onda änglarnas antal

Det känns tryggt att veta att Herrens heliga änglar, som är på vår sida och skyddar oss, är så talrika. Men hur många är då djävulens änglar, de onda demonerna? Guds ord avslöjar att även de utgör ett stort antal, åtminstone är de fler än en handfull. När Jesus hade botat mannen i Gerasa, som var besatt av en oren ande, sade demonen till Honom: "Mitt namn är Legion, för vi är många." (Mark. 5:9)

I en uppenbarelse fick Johannes se vad som antagligen var de onda änglarnas fall: "Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden." (Upp. 12:3-4) Eftersom änglarna på andra ställen kallas stjärnor, tyder dessa verser på att det var en tredjedel av alla änglar som följde Lucifer i hans uppror. Men Uppenbarelseboken innehåller ju många symboliska tal, så det går inte att säga att det var exakt en tredjedel som föll. Men att antalet var stort kan vi dock utläsa.

De onda änglarna kan inte frälsas

Liksom de goda änglarna är befästa i sin godhet och helighet, är de fallna änglarna befästa i sin ondska och sitt fördärv. Det finns ingen möjlighet för dem att bli frälsta. Varför djävulen och hans änglar inte kan bli frälsta, men de avfallna människorna kan bli det genom ånger och tro, sägs inte i Skriften. Det sägs endast om Frälsaren, att "det är ju inte änglar utan Abrahams barn Han tar sig an." (Hebr. 2:16)

De onda änglarnas styrka och förmågor

Precis som de goda änglarna är Satan och hans onda änglar mycket mäktiga andeväsen, helt överlägsna oss människor. Bibeln säger att de kan framträda med "stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta." (2 Tess. 2:9-10) Här utsägs samtidigt att sanningen, den om Jesus, räddar dem som tror, men det skall vi återkomma till.

Jesus varnar också för att "falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under" (Matt. 24:24) den sista tiden före Hans återkomst. Faraos magiker är exempel på hur djävulen kan åstadkomma falska under och tecken. De lyckades ju upprepa Arons mirakel. Men Arons orm åt upp deras ormar. Djävulen kan alltså imitera Guds mirakler, men det blir bara dåliga kopior. Som kristna skall vi därför komma ihåg att vår tro inte är baserad på under och tecken som kan verka imponerande för en tid. "Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken" (Matt. 16:4), säger Jesus. Vår tro grundas på Guds levande Ord, som förkunnar den levande och uppståndne Herren Jesus Kristus. Endast Jona-tecknet, nämligen Jesu död, begravning och uppståndelse (Matt. 12:39-41) är beviset på att även vi kommer att leva tillsammans med Gud i Himmelen.

En annan förmåga de onda änglarna besitter är att nästla sig in i vårt medvetande och påverka våra tankar. När Petrus ställde Ananias till svars för dennes penningbedrägeri sade han till honom: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande …?" (Apg. 5:3) Och i 2 Kor. 4:4 säger Paulus att djävulen, denna världens gud som han kallas här, "har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild." (2 Kor. 4:4). Han säger också att djävulen är "verksam i olydnadens söner" (Ef. 2:2).

Fastän djävulen känner till en hel del är han inte allvetande. Endast Gud är det. Djävulen är inte heller allestädes närvarande, utan kan bara vara på en plats åt gången. Men genom sin stora skara av onda änglar kan han utöva sin makt på många platser på en och samma gång. I Daniels bok läser vi att en av satans änglafurstar ansvarade för Persien, och att denne hade hållit tillbaka Guds verk för en tid (Dan. 10:13).

Den ondes makt är ett intet i jämförelse med Guds, men ändå överlägsen vår. Därför skriver Paulus: "Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp." (Ef. 6:11) Adams och Evas första möte med djävulen visar på hans list. Han visste precis vad han skulle säga för att få dem på fall. Satan kan t.o.m. uppträda som en ljusets ängel (2 Kor. 11:14) och på det sättet bedra många.

De onda änglarnas hierarki

Det finns hos de onda änglarna, likaväl som hos de goda, olika klasser. Satan är naturligtvis den högste. Om Hesekiel 28 syftar på honom tillhörde han keruberna som stod omkring själva Guds tron. Det verkar också som att det finns olika grader av ondska bland de onda änglarna. I Luk. 11:24-26 säger i alla fall Jesus: "När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: ´Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade.´ När han så kommer och finner det städat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första."

Djävulen har många namn. Djävulen, diabolos, betyder kringkastaren, splittraren, och syftar väl närmast på den splittring han åstadkommer med lögnen som medel. Han kallas även "lögnens fader" eftersom han ljög och förförde Adam och Eva, och har fortsatt med detta bland människor allt sedan dess. Satan betyder "åklagare". Han anklagar oss människor inför Gud och inför oss själva för de synder vi begått. Abaddon och Apollyon (Upp. 9:11) betyder "fördärvaren". Beelsebul (Luk. 11:15) betyder "underjordens" eller "flugornas herre". Beliar (2 Kor. 6:15) betyder "intighet" eller "tomhet". Djävulen kallas även för "mördare" eller "mandråpare" (Joh. 8:44), "en röd drake" (Upp. 12:3), "den gamle ormen" (Upp. 20:2), "prinsen av denna värld" (Joh. 12:31), "himlarymdernas härskare" (Ef. 2:2), "den ande som nu är verksam i de olydiga" (Ef. 2:2), "den onde" (Ef. 6:16), "frestaren" (1 Tess. 3:5), "ett rytande lejon" (1 Petr. 5:8) och "denna tidsålders gud" (2 Kor. 4:4).

Djävulens attacker

Djävulen är inriktad på att förgöra människosjälar. Han berövar människor deras hopp i livet och trygghet inför döden. Han försöker också att rycka bort evangeliets säd så fort det har såtts ut i någon människas hjärta. Han går till väga på olika sätt för att åstadkomma detta.

I Eden använde han frestelsen som taktik. Det gör han ännu. Han försöker snärja oss i synd. Girighet, egoism och kättja är sådana egenskaper vi fallna människor har som han försöker befrämja och få oss att leva ut. Han lockar oss med tillfredsställelse och njutning. Men belöningen är kortvarig och har ett högt pris. Synden för oss allt längre bort från Gud.

Andra gånger försöker han skada oss. Här är Job ett bra exempel. Djävulen försöker få oss så missmodiga genom olyckor och lidanden att vi förbannar Gud eller förnekar Hans existens. Ibland låter Gud honom plåga oss. Men som framgår av Jobs bok och Rom. 8:28 sker det alltid till vårt bästa i det långa loppet, såvida vi ställer oss under den Allsmäktiges beskydd.

Djävulen är också anklagaren, satan. Genom denna taktik har han vunnit många själar. Först kommer han som frestaren. Han visste t.ex. att Judas hade svaghet för pengar. Detta ledde så småningom till att han kunde få Judas till att förråda Jesus. När Judas sedan ångrade sig, och pengarna, som var belöningen för synden, inte kunde ge honom någon tillfredsställelse, då ändrade djävulen roll. Nu blev han åklagaren och intalade Judas, att för hans fruktansvärda brott fanns ingen förlåtelse. I förtvivlan gick då Judas och hängde sig. Djävulen hade i sin dubbla roll som frestaren och åklagaren skördat ännu ett offer.

Det är viktigt att veta att djävulen uppträder på detta sätt. När han kommer med sina anklagelser och vållar oro i våra samveten skall vi svara honom med Guds Ord: "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. [---] Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom. 8:33, 38-39) Jesus har inte bara löst oss från djävulens anklagelser utan även från Guds lags anklagelser. Eftersom Jesus levde ett fullkomligt liv i vårt ställe, kan vi träda fram inför Guds tron rena och fläckfria. För dem som är i Kristus Jesus finns ingen fördömelse (Rom. 8:1).

Eftersom den fullständiga befrielsen från djävulen finns i evangeliet inriktar djävulen och hans änglar sin verksamhet främst mot kyrkan och hennes arbete (Matt. 16:18). Deras verk är evangeliets åhörares oaktsamhet gentemot Guds ord (Luk. 8:12), förfalskandet av den gudomliga läran, som Gud vill skall läras rent i Hans kyrka (Matt. 13:25, 1 Tim. 4:1ff.), förföljelse och förtryckande av kyrkan genom statsmakt, enskilda personer eller föreningar inom samhället. Det djävulen hatar mest är när det rena evangeliet, som löser ur vanmakt, synd och skam samt leder till frälsning, predikas. Det hotar ju själva centrum av hans verksamhet som är att leda människor i det eviga fördärvet. Därför är ett av den sanna kyrkans sju kännetecken det heliga korset. Hon kan nämligen aldrig vinna aktning i denna värld som regeras av "denna världens furste", utan måste räkna med att utstå förföljelse och motstånd.

Hur djävulen besegrades

Eftersom djävulens främsta vapen mot oss är den synd vi har begått, besegrade Jesus djävulen på korset då Han tog all vår synd på sig och dog i vårt ställe. Då uppfylldes profetian om kvinnans säd som skulle söndertrampa ormens huvud (1 Mos. 3:15). I och med att syndens skuld utplånades förlorade djävulen alla anklagelsepunkter. Där evangeliet om syndernas förlåtelse genom Jesu försoning predikas och mottas i troende hjärtan är satan bunden andligt sett. Genom syndafallet hamnade vi i syndens, dödens och djävulens våld. Men Jesus har kommit för att lösa oss. Han går in i den starkes (djävulens) hus och plundrar honom på vad han äger efter att först ha bundit honom (Matt. 12:29). Vi är Hans troféer i denna plundring.

"Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har Han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har Han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av ¹ väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när Han på korset triumferade över dem." (Kol. 2:13-15)