Hoppets bekännelse

Innehållsförteckning
kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5| kap 6 | kap 7 | kap 8 | kap 9 |

Kapitel 5: Jesus Kristus och återlösningen

5.2 Gud och människa

Inkarnationens mysterium
Jungfrufödelsen
Sann Gud
Sann människa
Varför blev Gud människa?

Rom 9:5

Från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.

Joh 1:14

Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

INKARNATION:
Människoblivande (lat.: in carnis = i köttet).

DOKETISM:
Kristus hade endast en skenbart mänsklig gestalt.

Inkarnationens mysterium

Genom uttrycken "efter köttet" och "Ordet blev kött" uttrycks ett av de stora mysterierna i den kristna tron. De hör jämte treenighetsläran till de frågor, inför vilka vi människor får böja vårt huvud och erkänna det gudomliga majestätets härlighet och ära.

På samma sätt som treenigheten har också Kristi person varit föremål för många slag av villfarelser. Än har man uppfattat honom som enbart människa, som har blivit "adopterad" av Gud, än ser man honom enbart som en skenbar människa. Den förra åsikten återfinns i dag bland många teologer (se avsnitt 1.2!). Den andra åsikten kallas doketism, och medför ett förnekande av Jesu död och uppståndelse.

För den kristna tron är det livsviktigt att Jesus är den som Bibeln säger honom vara. På den tron bygger kristendomen, och utan den har vi inget hopp för evigheten.

Just därför finns det heller ingen annan punkt, som djävulen går så hårt till storms mot som mot Kristi person och verk. Där har han ett gott stöd i det mänskliga förnuftet, eftersom det finns gott om angreppspunkter, ifall vi låter förnuftet avgöra frågorna.

Den apostoliska trosbekännelsen har slagit vakt om denna livsviktiga lära på följande sätt:

Jag tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven, nedsteg till helvetet, uppstod på tredje dagen från de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och därifrån skall komma till att döma levande och döda.

Jes 7:14

Jungfrufödelsen

Den första stridsfrågan gäller Jesu ankomst hit till jorden. Lukas och Matteus har en alldeles klar framställning av detta stora under. Matteus hänvisar till profeten Jesaja:

Matt 1:23

"Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel" (det betyder Gud med oss).

Hur skulle en jungfru kunna bli havande? Det gäller alltså en orörd kvinna, som inte levt samman med någon man. Det är enligt biologin helt omöjligt.

Nu har bibelforskarna påstått, att Jesaja inte alls avsåg någon jungfru. Hebreiskans almá har översatts med ung kvinna i KB 1917. Den översättningen är mycket omstridd. Det kan emellertid inte påvisas, att ordet almá i hebreiskan någonstans klart skulle betyda en icke-jungfru. Matteus översätter för sin del med parthenos, vilket entydigt avser jungfru.

Lukas ger oss förklaringen till detta under:

Luk 1:34-37

Då sade Maria till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag vet ju inte av någon man." Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som blir fött kallas Guds Son.- - - Ty för Gud kan intet vara omöjligt."

Det är alltså fråga om något som vi inte kan fatta med vårt förstånd. Den helige Andes medverkan kan vi inte vetenskapligt undersöka.

Sann Gud

Tidigare har vi sett att man under de första århundradena utkämpade hårda strider mot dem som förkastade Jesu sanna gudom (avsnitt 2.2). På kyrkomötet i Nicaea år 325 fördömdes arianismen, och den trosbekännelse, som fått sitt namn efter detta kyrkomöte, slår fast kristendomens centralaste läropunkt med klara ord:

Jag tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat.

Som komplettering till det som tidigare sagts om Jesu gudom skall vi ännu läsa ett par bibeltexter:

Joh 1:1

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Med ledning av Joh 1:14 är det inte svårt att identifiera Ordet med Jesus. Trots att bl a Jehovas vittnen bemödar sig att försöka bortförklara det kan man inte komma ifrån det klara vittnesbördet att Jesus kallas Gud.

1 Joh 5:20

Vi vet att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kan känna den Sanne; och vi är i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne är den sanne Guden och evigt liv.

SYNOPTIKER:
(Samseende) De tre första evangelisterna Matteus, Markus och Lukas.
Matt 16:16

Det är inte bara Johannes och Paulus som vittnar om Jesus som Gud. Av synoptikerna återger Matteus fullständigast Petrus' bekännelse vid Cesarea Filippi:

Du är Messias, den levande Gudens Son.

Dan 7:13f

Matt 26:64f

Markus och Lukas understryker bekännelsen att Jesus är Messias, den Smorde. Alla evangelisterna omtalar hur Jesus gärna talade om sig själv som Människosonen. Detta är en anspelning på Daniel, där "en som liknade en människoson" kom på himmelens skyar. Det finns många ställen som identifierar Jesus med Honom, som kommer på skyarna. Och i Daniel finns det inte det minsta tvivel på Människosonens gudomlighet. Därför väckte det judarnas förbittring, när Jesus talade om sig på detta sätt. Man ansåg att han hädade.

Joh 5:23

Fil 2:9ff

De lutherska bekännelseskrifterna talar om Maria som gudaföderska, även om de inte ger Maria själv någon övernaturlig status.

Jesus besitter många gudomliga egenskaper. Han är det eviga Skaparordet, han har all makt i himmel och på jord, han vet allting, han förlåter synder, han har makt att ge sitt liv och ta igen det och han kan också göra andra levande. Honom tillhör samma ära som Fadern.

Sann människa

Jesus var också en sann människa. Det betyder för det första, att han var en verklig människa av kött och blod. För det andra betyder det att han var syndfri.

Luk 1:3f

Evangelisterna är mycket måna om att placera in Jesu liv i historiska ramar. Särskilt Lukas stryker under detta. Det finns ingen möjlighet att påstå att Jesus skulle ha varit en sagofigur. Han har levat på ett konkret och verkligt sätt i vår värld.

Joh 4:6
Joh 11:34
Matt 11:19
Jes 53:3

Vi ser av många bibelställen att Jesus var begränsad på samma sätt som vi andra människor. Han blev trött av vandringen till Samarien, och satte sig för att vila vid Jakobs brunn. Han grät vid Lasarus' grav och han åt och drack tillsammans med vanligt folk. Säkert fick han ibland skoskav under sina vandringar, och han var förtrogen med sjukdom.

Gal 4:4
Luk 2:52
Luk 2:47

Detta beror på att Jesus var född av kvinna och ställd under lagen. Han fick inga specialrättigheter som Guds Son. Han växte till i ålder och vishet, precis som andra barn. Men likväl kunde man se, hur hans vishet var av ett annat slag än vanliga barns förstånd.

Joh 8:46

Jesus bar en egenskap, som ingen annan människa har haft. Judarna kunde inte ge honom svar på frågan: "Vilken av er kan överbevisa mig om någon synd?" Hebreerbrevet säger klart:

Hebr 4:15

Ty vi har inte en sådan överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd.

Här finns grunden för att Jesus kan ha medlidande med oss och förstår oss så väl i alla våra problem och mödor. Han har själv varit med om alltsammans. Det finns inte en så svår frestelse att inte Jesus skulle ha prövats av den.

Matt 1:16

I sina släktregister visar både Matteus och Lukas hur speciell Jesus var som historisk person. Matteus ger oss Jesu juridiska släkttavla, som härleds via Josef, Jesu juridiska far. Men han säger inte att Josef födde Jesus, som den hebreiska termen lyder, utan han skriver: "Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus."

Luk 3:23

Lukas ger oss en något avvikande släkttavla. Den mest sannolika förklaringen till olikheterna är att Lukas berättar om Marias släkt. Uttrycket "man menade att han var son av Josef" visar att han egentligen inte var det. Därför fortsätter Lukas med en serie genitiver (dessa kommer tyvärr inte fram i våra svenska översättningar), som vill visa hur Jesus är son till Eli (Marias far), osv, och slutligen son till Gud.

Den besynnerliga föreningen mellan Gud och människa leder till många för oss underliga uttryck. Än kan Jesus kallas människa, än Guds Son. Ibland sägs Gud vara människa, andra gånger att Människosonen är Guds Son.

Föreningen mellan den mänskliga och den gudomliga naturen brukar förliknas vid förhållandet mellan själen och kroppen. Såsom en själslig egenskap, t ex lynnighet och intelligens, brukar tillskrivas hela personen, kan också de gudomliga egenskaperna såsom allmakt och allseende tillskrivas hela Kristi person. Likaså kan Jesus som gudamänniska både dö och bli övergiven av Gud, vilket är helt orimligt om man försöker reda ut det med förståndet.

Den lutherska dogmatiken använder begreppet egenskapernas meddelelse om dessa mysterier. En enkel framställning ger oss Luther i julpsalmen:

Psb 22:9

Du, Herre, som har allting gjort,
vars välde är så högt och stort,
du ligger nu på hö och strå.
Hur har du dig förnedrat så!

SKOLASTIKER:
Medeltida teologiskt riktning, som systematiserade kristendomen med hjälp av Aristoteles' filosofi.

Varför blev Gud människa?

Denna fråga är berömd genom den bok, som har samma namn (på latin Cur Deus homo), och som skrevs av skolastikern Anselm av Canterbury (d 1109). Han försöker genom ett strikt logiskt resonemang visa hur det var nödvändigt för Gud att låta sin Son bli människa och lida ett ställföreträdande straff för världens synder.

Här skall vi inte uppehålla oss vid Anselms bevisning. I stället skall vi helt kort visa på Bibelns undervisning.

Vi har tidigare sett att lagens väg till frälsning är stängd. Paulus skriver:

Rom 3:23

Alla har ju syndat och är i saknad av härligheten från Gud.

Detta medför Guds vrede och straff. Vägen till Gud måste alltså öppnas genom en aktiv insats. Den insatsen utförde Jesus.

Rom 8:3

Ty det som lagen inte kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.

För att Jesus skulle kunna ta bort synden och öppna frälsningsvägen för oss människor krävdes två saker:

3 Mos 19:2

1) Lagen måste uppfyllas. "Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, eder Gud, är helig." Gud kan inte heller se bort ifrån sin lag. Det säger Jesus klart:

Matt 5:17-18

Ni skall inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag er: Intill dess himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte en prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

1 Petr 1:18f

2) Straffet för våra överträdelser måste sonas. På grund av våra synder är vi i djävulens våld och måste köpas fria. Därför måste Jesus offra sig och ge sitt liv. Hans blod betalar för synden.

Hebr 9:12

Kristus gick, inte med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning.

Ps 49:8f

En syndare kan inte frälsa sig själv, ännu mindre någon annan. Ett perfekt helgon skulle kunna frälsa sig själv, men inte andra. Ingen annan än Gud kan betala en så stor lösepenning att den räcker för hela världen. Men Jesu verk var tillräckligt.

2 Kor 5:19

Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar inte människorna deras synder.

Apf 20:28

När Paulus förmanar församlingsprästerna i Efesus att förbli trogna, säger han i full överensstämmelse med det ovan sagda att Gud har vunnit sin församling med sitt eget blod. Under över alla under!

Till sidans början | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt

12.9.2000

Rom 9:5	Från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.
Joh 1:14	Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
INKARNATION: Människoblivande (lat.: in carnis = i köttet). DOKETISM: Kristus hade endast en skenbart mänsklig gestalt.	Inkarnationens mysterium Genom uttrycken "efter köttet" och "Ordet blev kött" uttrycks ett av de stora mysterierna i den kristna tron. De hör jämte treenighetsläran till de frågor, inför vilka vi människor får böja vårt huvud och erkänna det gudomliga majestätets härlighet och ära. På samma sätt som treenigheten har också Kristi person varit föremål för många slag av villfarelser. Än har man uppfattat honom som enbart människa, som har blivit "adopterad" av Gud, än ser man honom enbart som en skenbar människa. Den förra åsikten återfinns i dag bland många teologer (se avsnitt 1.2!). Den andra åsikten kallas doketism, och medför ett förnekande av Jesu död och uppståndelse. För den kristna tron är det livsviktigt att Jesus är den som Bibeln säger honom vara. På den tron bygger kristendomen, och utan den har vi inget hopp för evigheten. Just därför finns det heller ingen annan punkt, som djävulen går så hårt till storms mot som mot Kristi person och verk. Där har han ett gott stöd i det mänskliga förnuftet, eftersom det finns gott om angreppspunkter, ifall vi låter förnuftet avgöra frågorna. Den apostoliska trosbekännelsen har slagit vakt om denna livsviktiga lära på följande sätt: Jag tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven, nedsteg till helvetet, uppstod på tredje dagen från de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och därifrån skall komma till att döma levande och döda.
Jes 7:14	Jungfrufödelsen Den första stridsfrågan gäller Jesu ankomst hit till jorden. Lukas och Matteus har en alldeles klar framställning av detta stora under. Matteus hänvisar till profeten Jesaja:
Matt 1:23	"Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel" (det betyder Gud med oss).
	Hur skulle en jungfru kunna bli havande? Det gäller alltså en orörd kvinna, som inte levt samman med någon man. Det är enligt biologin helt omöjligt. Nu har bibelforskarna påstått, att Jesaja inte alls avsåg någon jungfru. Hebreiskans almá har översatts med ung kvinna i KB 1917. Den översättningen är mycket omstridd. Det kan emellertid inte påvisas, att ordet almá i hebreiskan någonstans klart skulle betyda en icke-jungfru. Matteus översätter för sin del med parthenos, vilket entydigt avser jungfru. Lukas ger oss förklaringen till detta under:
Luk 1:34-37	Då sade Maria till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag vet ju inte av någon man." Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som blir fött kallas Guds Son.- - - Ty för Gud kan intet vara omöjligt."
	Det är alltså fråga om något som vi inte kan fatta med vårt förstånd. Den helige Andes medverkan kan vi inte vetenskapligt undersöka. Sann Gud Tidigare har vi sett att man under de första århundradena utkämpade hårda strider mot dem som förkastade Jesu sanna gudom (avsnitt 2.2). På kyrkomötet i Nicaea år 325 fördömdes arianismen, och den trosbekännelse, som fått sitt namn efter detta kyrkomöte, slår fast kristendomens centralaste läropunkt med klara ord: Jag tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat. Som komplettering till det som tidigare sagts om Jesu gudom skall vi ännu läsa ett par bibeltexter:
Joh 1:1	I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
	Med ledning av Joh 1:14 är det inte svårt att identifiera Ordet med Jesus. Trots att bl a Jehovas vittnen bemödar sig att försöka bortförklara det kan man inte komma ifrån det klara vittnesbördet att Jesus kallas Gud.
1 Joh 5:20	Vi vet att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kan känna den Sanne; och vi är i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne är den sanne Guden och evigt liv.
SYNOPTIKER: (Samseende) De tre första evangelisterna Matteus, Markus och Lukas. Matt 16:16	Det är inte bara Johannes och Paulus som vittnar om Jesus som Gud. Av synoptikerna återger Matteus fullständigast Petrus' bekännelse vid Cesarea Filippi: Du är Messias, den levande Gudens Son.
Dan 7:13f Matt 26:64f	Markus och Lukas understryker bekännelsen att Jesus är Messias, den Smorde. Alla evangelisterna omtalar hur Jesus gärna talade om sig själv som Människosonen. Detta är en anspelning på Daniel, där "en som liknade en människoson" kom på himmelens skyar. Det finns många ställen som identifierar Jesus med Honom, som kommer på skyarna. Och i Daniel finns det inte det minsta tvivel på Människosonens gudomlighet. Därför väckte det judarnas förbittring, när Jesus talade om sig på detta sätt. Man ansåg att han hädade.
Joh 5:23 Fil 2:9ff	De lutherska bekännelseskrifterna talar om Maria som gudaföderska, även om de inte ger Maria själv någon övernaturlig status. Jesus besitter många gudomliga egenskaper. Han är det eviga Skaparordet, han har all makt i himmel och på jord, han vet allting, han förlåter synder, han har makt att ge sitt liv och ta igen det och han kan också göra andra levande. Honom tillhör samma ära som Fadern.
	Sann människa Jesus var också en sann människa. Det betyder för det första, att han var en verklig människa av kött och blod. För det andra betyder det att han var syndfri.
Luk 1:3f	Evangelisterna är mycket måna om att placera in Jesu liv i historiska ramar. Särskilt Lukas stryker under detta. Det finns ingen möjlighet att påstå att Jesus skulle ha varit en sagofigur. Han har levat på ett konkret och verkligt sätt i vår värld.
Joh 4:6 Joh 11:34 Matt 11:19 Jes 53:3	Vi ser av många bibelställen att Jesus var begränsad på samma sätt som vi andra människor. Han blev trött av vandringen till Samarien, och satte sig för att vila vid Jakobs brunn. Han grät vid Lasarus' grav och han åt och drack tillsammans med vanligt folk. Säkert fick han ibland skoskav under sina vandringar, och han var förtrogen med sjukdom.
Gal 4:4 Luk 2:52 Luk 2:47	Detta beror på att Jesus var född av kvinna och ställd under lagen. Han fick inga specialrättigheter som Guds Son. Han växte till i ålder och vishet, precis som andra barn. Men likväl kunde man se, hur hans vishet var av ett annat slag än vanliga barns förstånd.
Joh 8:46	Jesus bar en egenskap, som ingen annan människa har haft. Judarna kunde inte ge honom svar på frågan: "Vilken av er kan överbevisa mig om någon synd?" Hebreerbrevet säger klart:
Hebr 4:15	Ty vi har inte en sådan överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd.
	Här finns grunden för att Jesus kan ha medlidande med oss och förstår oss så väl i alla våra problem och mödor. Han har själv varit med om alltsammans. Det finns inte en så svår frestelse att inte Jesus skulle ha prövats av den.
Matt 1:16	I sina släktregister visar både Matteus och Lukas hur speciell Jesus var som historisk person. Matteus ger oss Jesu juridiska släkttavla, som härleds via Josef, Jesu juridiska far. Men han säger inte att Josef födde Jesus, som den hebreiska termen lyder, utan han skriver: "Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus."
Luk 3:23	Lukas ger oss en något avvikande släkttavla. Den mest sannolika förklaringen till olikheterna är att Lukas berättar om Marias släkt. Uttrycket "man menade att han var son av Josef" visar att han egentligen inte var det. Därför fortsätter Lukas med en serie genitiver (dessa kommer tyvärr inte fram i våra svenska översättningar), som vill visa hur Jesus är son till Eli (Marias far), osv, och slutligen son till Gud.
	Den besynnerliga föreningen mellan Gud och människa leder till många för oss underliga uttryck. Än kan Jesus kallas människa, än Guds Son. Ibland sägs Gud vara människa, andra gånger att Människosonen är Guds Son. Föreningen mellan den mänskliga och den gudomliga naturen brukar förliknas vid förhållandet mellan själen och kroppen. Såsom en själslig egenskap, t ex lynnighet och intelligens, brukar tillskrivas hela personen, kan också de gudomliga egenskaperna såsom allmakt och allseende tillskrivas hela Kristi person. Likaså kan Jesus som gudamänniska både dö och bli övergiven av Gud, vilket är helt orimligt om man försöker reda ut det med förståndet. Den lutherska dogmatiken använder begreppet egenskapernas meddelelse om dessa mysterier. En enkel framställning ger oss Luther i julpsalmen:
Psb 22:9	Du, Herre, som har allting gjort, vars välde är så högt och stort, du ligger nu på hö och strå. Hur har du dig förnedrat så!
SKOLASTIKER: Medeltida teologiskt riktning, som systematiserade kristendomen med hjälp av Aristoteles' filosofi.	Varför blev Gud människa? Denna fråga är berömd genom den bok, som har samma namn (på latin Cur Deus homo), och som skrevs av skolastikern Anselm av Canterbury (d 1109). Han försöker genom ett strikt logiskt resonemang visa hur det var nödvändigt för Gud att låta sin Son bli människa och lida ett ställföreträdande straff för världens synder. Här skall vi inte uppehålla oss vid Anselms bevisning. I stället skall vi helt kort visa på Bibelns undervisning. Vi har tidigare sett att lagens väg till frälsning är stängd. Paulus skriver:
Rom 3:23	Alla har ju syndat och är i saknad av härligheten från Gud.
	Detta medför Guds vrede och straff. Vägen till Gud måste alltså öppnas genom en aktiv insats. Den insatsen utförde Jesus.
Rom 8:3	Ty det som lagen inte kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.
	För att Jesus skulle kunna ta bort synden och öppna frälsningsvägen för oss människor krävdes två saker:
3 Mos 19:2	1) Lagen måste uppfyllas. "Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, eder Gud, är helig." Gud kan inte heller se bort ifrån sin lag. Det säger Jesus klart:
Matt 5:17-18	Ni skall inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag er: Intill dess himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte en prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
1 Petr 1:18f	2) Straffet för våra överträdelser måste sonas. På grund av våra synder är vi i djävulens våld och måste köpas fria. Därför måste Jesus offra sig och ge sitt liv. Hans blod betalar för synden.
Hebr 9:12	Kristus gick, inte med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning.
Ps 49:8f	En syndare kan inte frälsa sig själv, ännu mindre någon annan. Ett perfekt helgon skulle kunna frälsa sig själv, men inte andra. Ingen annan än Gud kan betala en så stor lösepenning att den räcker för hela världen. Men Jesu verk var tillräckligt.
2 Kor 5:19	Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar inte människorna deras synder.
Apf 20:28	När Paulus förmanar församlingsprästerna i Efesus att förbli trogna, säger han i full överensstämmelse med det ovan sagda att Gud har vunnit sin församling med sitt eget blod. Under över alla under!