Författaren till den här skriften har inte alltid haft den syn på dopet som kommer till uttryck i den föregående framställningen. I yngre år tycktes honom skälen för den motsatta uppfattningen vara nog så starka. Ett fördjupat bibelstudium gav honom emellertid för länge sedan den insikten, att dopet är ett sakrament, att det sålunda inte enbart avbildar en andlig upplevelse, utan att det även verkar vad det betecknar (Skriften "Församling, dop, samfund", 1933, sid. 43). Och i artikeln "Dop" i Biblisk Uppslagsbok (tryckt 1939) har han skrivit: "Om dopet utsäges också (i Nya Testamentet), att det avtvår synder eller skänker syndernas förlåtelse ... Det är ett bad till ny födelse ..., det frälsar ... Dopet är sålunda icke en människans egen gärning utan ett Guds handlande med människan, ehuru denna Guds gärning är förmedlad av den människa, som är dopförrättare." Framställningen i här föreliggande skrift är endast konsekvensen av denna insikt.
Den här skriften vänder sig i första hand till sådana kristna som – fastän de är döpta som barn – frågar sig, om de åter måste låta döpa sig för att bli uppfyllda av den helige Ande. I synnerhet många unga kristna oroar sig inför den frågan. Den här skriften vill visa dem att denna deras oro saknar grund. På samma gång och framför allt vill den visa dem vad dopet verkligen är.
Varje kristen bör förvisso besinna den apostoliska förmaningen: "Låt er [...] uppfyllas av Anden!" Den här förmaningen må i denna tid ljuda ibland oss allvarligare än någonsin. Men lika bestämt må det sägas, att förkastandet av barndopet inte är något villkor för att man skall bli delaktig av Andens fullhet. De villkoren är av helt annat slag, såsom författaren försökt visa i sin skrift "Den helige Andes verk".