Innehåll

Artikel 5
Profeternas övertygelse eller bibelkommissionens?

När man studerar Bibeln, får man en mycket klar bild av Guds talesmän, GTs profeter och NTs apostlar, vilken övertygelse de har och vill sprida. Den störste av dem alla, Guds egen Son, Jesus Kristus, hänvisar utan reservationer till deras vittnesbörd som Guds ord och sanningen. ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning” (Joh 17:17). ”Skriften kan inte göras om intet” (Joh 10:35). ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick av lagen förgå, förrän allt har skett” (Matt 5:17-18). ”Den som lyssnar till er (Herrens utvalda vittnen) lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig” (Luk 10:18).

Grundläggande i denna övertygelse är att det bara finns en enda sann Gud. Denne Gud har inte bara genom ett under skapat ”världen och de som bor i den”. Han har också på ett verkligt men övernaturligt sätt uppenbarat sig och gripit in i historien inför vittnen. Gud bryter naturens normala orsakssammanhang inför många vittnen för att genomföra sin frälsningsplan. Gud ger dessutom sina utvalda profeter sådan information som inte kan hämtas fram från profetens eget inre eller från hans omgivning. Gud förkunnar ”långt i förväg det som inte har skett” (Jes 46:10). ”Av min mun var det förutsagt, jag hade låtit er höra om det. Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade. Eftersom jag visste att du är hård, med en nacke av järn och en panna av koppar, förkunnade jag det för längesedan. Innan det skedde lät jag dig höra om det, för att du inte skulle kunna säga: ’Min avgud har gjort det, min skurna och gjutna gudabild har befallt det’” (Jes 48:3ff). ”Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls” (Jes 41:23f).

Undret, Guds övernaturliga ingripande, är alltså enligt Bibeln själv en avgörande faktor bakom Bibelns innehåll och många av de händelser som Bibeln skildrar. Vilken övertygelse har då bibelkommissionen (BK)? Den som präglar modern vetenskap, nämligen att endast inomvärldsliga faktorer kan accepteras som förklaringar till historiska händelser. Det betyder att profeternas övertygelse på förhand avvisas, när den innefattar Guds övernaturliga ingripande som en historisk verklighet. Låt oss se hur detta kommer till uttryck i BKs förklarande noter. Jag begränsar mig fortfarande till Moseböckerna men återkommer senare till bl a Psaltaren, Jesaja och Daniels bok.

Enligt 2 Mos 25ff ger Gud Mose detaljerade anvisningar om tillverkningen av en tälthelgedom (tabernaklet) och allt den skall vara utrustad med. ”Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig” (2 Mos 25:9). Bakgrunden och orsaken till byggandet av tabernaklet är alltså Guds övernaturliga uppenbarelse för Mose på Sinai berg, de mönsterbilder som Gud visade för Mose. Sedan byggdes alltsammans helt enligt dessa. ”Så som Herren hade befallt Mose hade Israels barn i allt utfört hela arbetet. Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som Herren hade befallt” (2 Mos 39:42f).

Men vad säger BK? I noten till 2 Mos 25-31 heter det: ”Bilden av Guds boning är tecknad med Jerusalems tempel som modell.” Nej, inte alls enligt GTs störste profet Mose. Jerusalems tempel byggs mer än 480 år senare och byggs då med tabernaklet som modell! BK förkastar profetens övertygelse och vittnesbörd, inte därför att det föreligger vetenskapliga bevis för att profeten ljuger, utan därför att hans vittnesbörd förutsätter ett Gudsingripande som modern vetenskap på förhand utesluter som historiskt möjligt. Därför vänder BK på orsakssambandet.

Enligt 5 Mos 28:15ff förmedlar Mose Herrens ord om vad som kommer att drabba folket om man inte lyssnar till hans ord. Dessa förutsägelser om vad som skall ske kommer att gå i fullbordan längre fram under historiens gång och vittnar då kraftfullt om hur stor och sannfärdig Gud är. Men självklart kan inte BK acceptera detta vittnesbörd. Det förutsätter ju en förutsägelseförmåga som modern vetenskap inte kan räkna med som verklig utan bara som konstruerad. Därför skriver BK i noten till 5 Mos 28:1-29: ”En kärna av äldre välsignelse- och förbannelseritual återfinns kanske i v. 3-5, 16-18. Det kraftigt utbyggda avsnittet med förbannelser har färgats av folkets svåra erfarenheter under 500-talets babyloniska fångenskap (v. 36, 49-57).” Bygger BKs påståenden här på vetenskapliga fynd? Ingalunda. Endast på utgångspunkten att förutsägelser som övergår vanlig inomvärldslig förmåga är en omöjlighet i vår värld. Därför kan inte Mose ha framfört dessa förutsägelser, utan de måste vara en följd av senare tillägg från en tid då dessa ”förutsagda” händelser redan ägt rum.

1 Mos 49 innehåller Jakobs ord till sina tolv söner och inleds så här: ”Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar” (v 1). Men förutsägelserna desarmeras givetvis av BK som verkliga förutsägelser. I noten till 1 Mos 49:1-27 påstår nämligen BK att innehållet ”troligen stammar från tiden omkring kungadömets införande”, dvs från en tid då förutsägelserna inte längre är några övernaturliga förutsägelser. Men Messiasprofetian i vers 10 då? Den får BK bort genom att ändra grundtexten. Där står ordagrant: ”Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.” Grundtextens ord ”förrän Shiló (han som den tillhör) kommer” ändras till ”En gång skall han motta tribut”.

Det judiska påskfirandet har enligt Bibeln sin grund i Guds övernaturliga ingripande vid uttåget ur Egypten. Följaktligen kan inte uppgifterna om påskens ursprung i 2 Mos 12 accepteras av den vetenskap som bara räknar med inomvärldslig kausalitet. Man måste alltså tänka sig ett annat ursprung till judarnas påskfirande. I noten till 2 Mos 12:23 skriver därför BK: ”Påsken tycks ha sitt ursprung i en vårlig herdefest då offer frambars. Senare kom den att förknippas med uttåget ur Egypten.” Här nöjer sig BK med att skriva ”tycks”. Man vet inte. Det finns inga vetenskapliga bevis. Men, som sagt, profeternas vittnesbörd måste på förhand avvisas, om det innefattar ett övernaturligt Gudsingripande.

När det gäller Babels torn skriver BK i noten till 1 Mos 11:4: ”En bakgrund till berättelsen kan vara det väldiga tempeltornet (zikkurat) i Babylon.” Men så förhåller det sig inte alls enligt Bibelns vittnesbörd. Babyloniernas zikkurater är en långt senare företeelse.

1 Mos 28:12 översätter BK så här: ”I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen.” Varför använder BK ordet ”trappa” i stället för den normala översättningen ”stege”? Svaret ges i en not: ”Tempeltornen i Babylonien (zikkuraterna) kan vara en bakgrund till drömmens ’trappa’ (traditionellt kallad ’Jakobs stege’). Trappor eller ramper ledde upp till ett litet tempel högst uppe på tornet.” I den hebreiska grundtexten står ordagrant: ”Han drömde, och se, en stege stod på jorden och dess topp nådde till himlen.” Att det skulle vara fråga om ett tempeltorn likt en babylonisk zikkurat är helt gripet ur luften.

Sammanfattning: En bra översättning skall förmedla den övertygelse som föreligger i texten. Läsarna av Bibeln har rätt att få del av den tro som profeterna och apostlarna menar vara den rätta verklighetsbeskrivningen. Har översättarna en annan verklighetsuppfattning p g a en ateistisk vetenskapsmetods begränsningar, får detta synsätt inte prägla översättningen och de förklarande noterna. Sker det, förändrar man profeternas och apostlarnas vittnesbörd och deras avsikt med detta: att bibringa lyssnarna eller läsarna en rätt kunskap om den ende sanne Guden som en ofrånkomlig verklighet, en tillförlitlig Gud som inför många vittnen har uppenbarat sin makt och frälsande förmåga. Kan man inte utan inskränkningar och bortförklaringar förmedla de bibliska vittnenas övertygelse, är man självklart en dålig förmedlare av det bibliska budskapet, en dålig bibelöversättare.

Seth Erlandsson,
docent i Gamla testamentets exegetik