Innehåll

Artikel 3
Syndafallet och löftet om en Frälsare

I 1 Mos 3 berättas hur människan misstror Gud och genom denna synd drar in död, lidande och orättfärdighet i världen. Enligt Bibel 2000 motsäger ormen Gud och säger: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont” ( v 4f). Varför skriver Bibel 2000 ”som gudar” och inte som de flesta översättningar ”som Gud”? Svaret är att isolerat kan de hebreiska orden betyda både ”som gudar” och ”som Gud”. Det anger också Bibel 2000 i noten till 3:5.

Men nu är inte dessa ord isolerade utan ingår i en kontext där det hebreiska ordet elohím varje gång betyder ”Gud” och inte ”gudar”. Tanken att det skulle kunna finnas någon mer Gud än Elohím (vars egennamn är JHWH) är helt främmande för Bibelns redogörelse för skapelsen och syndafallet. Det är först senare som synden tar sig sådana former att människor inbillar sig att det finns flera gudar. Enligt Bibeln är tron på flera gudar en tro på inbillningar, avgudar eller som de ofta kallas ”intigheter”.

Varför väljer då Bibel 2000 översättningen ”som gudar”? Därför att i utombibliska myter förekommer flera gudar och enligt vanlig bibelkritik är bibeltexten framvuxen under påverkan av utombibliska synsätt. Enligt den bibelkritik som blev stark under 1800-talet kan inte Bibelns berättelser på ett unikt sätt skilja sig från tänkandet i t ex Babylonien. Därför har Bibel 2000 återigen valt en översättning som bättre harmonierar med en utombiblisk, babylonisk kontext. Men den är oförenlig med bibeltextens egen kontext!

3:15 innehåller Guds domsord över förföraren (ormen), som innebär ett glädjebudskap för den i synd fallna människan. Genom människans synd har den lyckliga gemenskapen med Gud förbytts i skilsmässa (= död) och rädsla för Gud. Den syndfria gemenskapen med Gud har förbytts i en annan gemenskap, gemenskap med förföraren och därmed fiendskap mot Gud. Men nu lovar Gud att gripa in mot ormen och sätta fiendskapen på rätt ställe, nämligen mellan förföraren och kvinnan.

Hur skall det gå till? Vers 15 ger svaret: Kvinnan skall få en avkomma (säd) som skall krossa ormens huvud. Men denna fantastiska räddningsinsats blir långt ifrån smärtfri. Ormen kommer att hugga kvinnans avkomma (säd) i hälen. Det är lätt att förstå att de som tar hänsyn till både GT och NT inte har kunnat undgå att förstå denna vers som en profetia om Kristus som i anslutning till Daniels bok också kallas ”Människans son” (Människosonen). Bibel 2000 upplyser därför korrekt i en not till 3:15 att denna vers i kristen tradition ”lästs som en profetisk utsaga om Maria (kvinnan) och Kristus (kvinnans avkomma)”.

Men översättarna bakom Bibel 2000 vill återigen tolka bibeltexten utifrån vad människor på ett naturligt sätt kan ha haft för tankar när texten kom till och då kan texten knappast innehålla någon profetisk utsaga om en kommande Frälsare. Därför översätter inte Bibel 2000: ”Han (denna avkomma) skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom (denna avkomma) i hälen.” Bibel 2000 översätter i stället ”de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen”.

Nu kan visserligen det hebreiska ordet zära (”säd, avkomma”) både avse en avkomling och flera avkomlingar. Men vill en bibeltext tydliggöra att zära här avser flera, använder den plurala pronomina om zära. Men i 1 Mos 3:15 används inte de plurala pronomina ”de” och ”dem” utan ”han, denne” (hebr. hu´) och ”honom, denne” (-ännu). Därför tolkar redan Septuaginta (ca 200 f Kr) den utlovade ”säden” (grek to sperma) som en speciell avkomling. Man skriver avtós ”denne”. Men Bibel 2000 omöjliggör med sin tolkning att bibeltexten ursprungligen avser en speciell avkomling, en Frälsare som en rad gammaltestamentliga texter återkommer till och presenterar tydligare och tydligare.

1 Mos 12:2-3
Som kontrast mot den förbannelse som syndafallet medförde (3:14ff) presenteras den kommande Frälsaren som ”en välsignelse”. Genom ”ormen” fick människorna förbannelse, genom den utlovade ”avkomman” får människorna välsignelse. Så här lyder löftet till Abraham enligt 1 Mos 12:2-3: ”Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” Att Abraham får så stor betydelse beror på att den utlovade ”avkomman” (Frälsaren) skall komma via honom. Det framgår av välsignelselöftets upprepning i 18:18, 22:18, 26:4 och 28:14.

Bibel 2000 gör en omtolkning av detta ställe så att det inte handlar om en kommande välsignelse utan bara om den yttre rikedom som Abraham redan fått. Orden ”du skall bli en välsignelse” (vers 2) ändras till ”ditt namn skall brukas när man välsignar” och orden ”i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade” (vers 3) ändras till ”Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått”. På så sätt får Bibel 2000 bort löftet om en kommande välsignelse och går emot NTs förståelse av detta löfte i t ex Gal 3. I noten till 1 Mos 12:3 tydliggör BK sin avvikande tolkning: ”Ryktet om att Abram blivit rikt välsignad av Herren skall nå så långt att alla folk kommer att nämna Abrams namn och önska sig lika stor välsignelse som han fått.”

Men återgivningen av 1 Mos 12:3 i Gal 3:8 är helt i enlighet med den hebreiska grundtexten. Enligt Bibel 2000 är det tvärtom så att NT har missuppfattat vad välsignelsen egentligen handlar om.

Seth Erlandsson,
docent i Gamla testamentets exegetik