Innehåll

Artikel 1
Är Bibel 2000 och dess noter tillförlitliga?

Inledning

Den statliga bibelkommissionens (BKs) textutgåva av Bibel 2000, alltså själva bibeltexten, utkom i slutet av 1999 och den nytestamentliga delen redan 1981. I mars 2001 har ”Bibelkommissionens komplement till textutgåvan” äntligen publicerats. Bokförlaget Libris har gett ut detta komplement under titeln Notboken till Bibel 2000 (638 sidor).

Innan jag presenterar en utförlig granskning av Bibel 2000 och dess Notbok, vill jag kort sammanfatta vad jag kommit fram till:

Såväl själva bibelöversättningen Bibel 2000 som Notboken har många förtjänster. Vad översättningen beträffar flyter språket mestadels fint och ger ett fräscht intryck. Flera ställen har blivit bättre översatta än tidigare. Samtidigt innehåller Bibel 2000 många allvarliga felöversättningar, som strider mot ordens och grammatikens klara innebörd i grundtexten. Både textutgåvan och ännu tydligare Notboken röjer mycket klart att översättarna tolkat bibeltexten utifrån en världsbild eller verklighetsuppfattning som inte går att förena med Bibelns. Detta har lett till att Nya testamentets tolkning av GTs budskap och innehåll, som grundar sig på samma verklighetsförståelse som den GT har, avvisas av BK. Man menar att NT inte rätt förstår och återger GTs ursprungliga innebörd. Därmed bryts sambandet mellan GT och NT. Och för kristna bör det stå klart att därmed är grundvalen för klassisk kristen tro borta. Löftet om Messias och dess uppfyllelse blir inte längre Bibelns sammanbindande röda tråd.

Notboken innehåller förvisso många förklarande noter och sakupplysningar som underlättar förståelsen av texten. Men detta positiva förbleknar genom att Notboken blandar fina sakupplysningar med felaktigheter, halvsanningar och allvarliga förvrängningar, svåra att genomskåda för dem som inte är exegetiska fackmän.

Notboken hävdar att ett stort antal bibelverser inte ger någon begriplig mening och tror att detta beror på att grundtexten blivit skadad. Vad gör BK då? Antingen ändrar man grundtexten så att den ger en för BK acceptabel mening eller då hoppar man helt enkelt över stället i fråga. Ändringar av grundtexten utan stöd i någon alternativ läsart sker pinsamt ofta och ett sjuttiotal verser eller delverser är överhoppade. Exempel på ändrad grundtext: I Ps 2:11f står det enligt grundtexten: ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss…” Denna text ändrar och nedkortar Bibel 2000 till: ”Tjäna Herren i fruktan, hylla honom i bävan!” Exempel på överhoppning: BK översätter bara första delen av Jes 35:8. Den lyder: ”En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas ’den heliga vägen’. Ingen oren skall färdas på den.” Resten av versen, som grammatiskt är lätt att översätta, lyder så här men överhoppas av BK: ”men den är till för dem. De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar.” Antagligen kan inte BK förstå hur en helig väg som inga orena färdas på ändå är till för orena. Har BK missat Bibelns grundbudskap att Guds väg, nämligen Messias, är till för orena och att dessa tack vare denna heliga väg räknas som rena? För BK är detta obegripligt och måste bero på att texten är skadad. Därför blir det överhoppat i Bibel 2000.

Bibelläsare, vilken tro de än har, har rätt att få veta vad som faktiskt står i grundtexten. De är inte intresserade av BKs uppfattningar om vilka tankar grundtexten borde innehålla. Därför behövs ett alternativ till BKs bibelöversättning.

Sammanfattningsvis finns det alltså både positivt och negativt att säga om Bibel 2000 och dess notbok. Men det negativa är av så allvarligt slag att det överskuggar det positiva och förvränger i så hög grad Bibelns budskap och verkliga innehåll, att en avslöjande granskning måste göras.

Låt oss nu bit för bit granska Bibel 2000 och dess noter mera detaljerat. Jag börjar med Bibelns första bok.

I. Guds Ande eller gudsvind?

I 1:2 översätter BK: ”och en gudsvind svepte fram över vattnet”. De flesta översättningar har ”och Guds Ande svävade över vattnet”, och det är så det hebreiska ordet rúach Elohim skall återges. Visserligen kan ordet rúach betyda både vind och ande, men uttrycket rúach Elohím betyder aldrig ”Guds vind”, ännu mindre ”en gudsvind” eller ”en våldsam vind”. När GT talar om en stormvind eller en våldsam vind och brukar ordet rúach, skriver man rúach gedolá eller rúach seará eller rúach searóth. Men oftast används inte ordet rúach utan orden sáar eller seará eller sufá. Ordet Elohím = Gud används 31 gånger i Första Moseboks grandiosa inledning 1:1-2:3 och syftar genomgående på den enastående Skaparen. Uttrycket ”rúach Elohím” kan inte översättas på något annat sätt än ”Guds Ande”. Men Notboken påstår trots detta att översättningen ”Guds Ande” (eller som man föredrar att skriva ”Guds ande”) är ”mindre sannolik”.

Verbet i satsen visar också att översättningen ”gudsvind” är omöjlig. Det hebreiska verbet richéf förekommer en gång till i GT, nämligen i 5 Mos 32:11. Där översätter BK korrekt med ”sväva” utan reservationer i någon not. Det används där om örnen, som breder ut sina vingar och svävar fram och tillbaka över sina ungar. Men att en våldsam vind eller ”en gudsvind” skulle sväva är ju en omöjlighet. Därför ändrar BK utan vidare verbets betydelse till ”svepte fram” och rättfärdigar denna översättning med en not som lyder: ”Det hebreiska ordets betydelse osäker.” Detta är märkligt, eftersom ordets verkliga betydelse alldeles tydligt kommer fram i 5 Mos 32:11. Om ett ord förekommer en enda gång och utan någon hjälpande parallellism, kan det vara svårt att avgöra detta ords rätta innebörd. Det finns sådana ord i GT. Men richéf är, som vi sett, inte ett av dem. Därför är BKs not vilseledande.

Det är också vilseledande att utifrån utombibliska skapelsemyter göra gällande att Bibelns skapelseberättelse (1:1-2:3 med kompletterande detaljer om människans skapelse i 2:4ff) skulle vara av liknande typ och delvis liknande innehåll som dessa myter. Bibelns skapelseberättelse talar om en skapelse ex nihilo ”ur intet”. Från början finns ingenting annat än Elohím, endast han är evig. Och han har skapat hela universum (ordagrant ”himlarna och jorden”, 1:1) genom ett ofattbart under. Verbet bará ”skapa” kan bara användas med Gud som subjekt, ty det skapande som texten talar om saknar mänskliga och materiella förutsättningar. Att skapa universum ur intet kräver den Eviges övernaturliga förmåga. Profeten Jeremia uttrycker den bibliska skapelsetron så här: ”O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.” (Jer 32:17).

Men nu vill BK göra gällande i Notboken att Guds skapelse började först i och med 1:3 och att en öde, mörk och vattendränkt jord redan då existerade. BK skriver i noten till ”en gudsvind”: ”v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling (v. 3)”. För det första skildras inte i vers 2 något kaostillstånd, jämförligt med kaostillståndet i utombibliska myter. Bibeltexten framhåller att när Gud av intet skapade universum (vers 1), var inte jorden färdigskapad med en gång. Att jorden först var ”öde och tom”, täckt av mörker och vatten, betyder inte att Gud hade misslyckats och tappat kontrollen över den framskapade jorden. Den ännu inte färdigskapade, ännu oinredda jorden hade ingalunda hamnat i ett kaostillstånd. Vers 2b klarlägger med orden ”Guds Ande svävade över vattnet” att Gud hade full kontroll över sin skapelse (precis som örnen i 5 Mos 32:11 har full kontroll över sina ungar) och resten av skapelseberättelsen undervisar om hur Gud steg för steg inreder jorden och fullbordar sin skapelse.

Seth Erlandsson,
docent i Gamla testamentets exegetik