Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. - Matt. 1:23 Vi kan aldrig någonsin, inte ens med den största vältalighet, förklara eller utlägga den stora hemligheten, att Guds Son nedlåtit sig att bli människa och vår broder. Det är den största tröst i all bedrövelse. Han har så förbundit och förenat sig med mig, så fast och så nära slutit och knutit sig till mig och så liksom fäst sig vid mig, att ingen människa på denna jorden kan vara mig innerligare hängiven, mera förtrolig och närmare förbunden med mig än han - om hon också var förenad med mig genom de allra starkaste band och den innerligaste vänskap eller genom en nära släktskaps allra heligaste rättigheter. Jag kan och skall därför vänta mig flera och större ting av honom än av någon annan människa i världen, om hon vore mig än så välvillig och tillgiven. Ty hans kärlek till mig är oändligt innerligare än den trofastaste och mest beprövade väns kärlek, innerligare än en broders kärlek, innerligare än en god fars kärlek. Detta bör fröjda en kristen, så att han utbrister: Denne min Gud och Herre har påtagit sig min natur, mitt kött och blod, såsom jag har det, och prövat och lidit allt, liksom jag, dock utan synd, därför kan han också förbarma sig över oss i vår svaghet. |