Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Och Ordet blev kött och bodde bland oss. - Joh. 1:14 Evangelisten säger: Han tog sin boning ibland oss. Han har inte bara visat sig, som ängeln Gabriel, vilken kom till Maria och uträttade Guds befallning och genast åter skildes från henne - ty änglarna bor inte synligt bland människorna - utan han har i sin mänskliga natur blivit kvar hos oss, som evangelisten säger. Han har ätit och druckit med oss, vredgats, bett, varit bedrövad, gråtit m.m. tills han var trettiofyra år. Han har uträttat det, som Fadern sänt honom att göra. Han har av sitt eget folk lidit förföljelse och slutligen döden. Judarna har korsfäst Guds sanne Son, härlighetens Herre, och vi har sett, att hans blod blivit utgjutet och flutit på jorden. "Och Ordet blev kött och bodde bland oss." Säger du nu: Men detta är ju orimligt, så svarar jag: Ja, visserligen, det är just vad jag säger, att det inte överensstämmer med förnuftet, att Ordet, som var Gud, blev kött. Men det måste stämma överens med tron och Guds ord. Ty du har ju hört, hur de kära änglarna sjungit: "I dag har en Frälsare blivit född åt er och han är Messias, Herren." Sådant skulle de inte säga, om de inte skulle hålla honom för en Herre och sig för hans tjänare. Eftersom de kallar honom Herre, måste han vara högre än de, nämligen Gud själv; ty oss människor kallar de ju inte Herre. Detta ord måste du tro och enfaldigt bli vid det. Det är inte uppfunnet av oss utan har kommit ned från himlen. Tro, att det är sant att Gud, över vårt förstånd, visste att förena dessa två ting: människa och Gud. Frälsaren säger själv till Filippus: "Den som ser mig, han ser Fadern; tror du inte, att jag är i Fadern och Fadern i mig."
|