Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. - Jak. 5:16 Ingen kan tro, hur mäktig och stark bönen är och hur mycket den förmår, utom den som lärt detta i erfarenheten och själv prövat det. Men stort är det, när en människa känner den stora nöd, som trycker henne, så att hon då kan gripa till bönen. Jag vet det. Så ofta jag med allvar bett, så att bönen blivit mitt rätta allvar, så har jag blivit bönhörd, ja, rikligen bönhörd och har fått mera än jag bett om. Väl har Gud stundom fördröjt bönhörelsen, men den har likväl kommit. Hur stort är det inte med fromma kristnas allvarliga bön! Hur mäktigt verkar det inte hos Gud, att en arm människa kan tala så med det höga Majestätet i himlen och inte förskräckas för honom utan är viss om att Gud i mildhet ler mot honom för Jesu Kristi, hans kära Sons, vår Herres och Frälsares skull. Då får hjärtat och samvetet inte rygga tillbaka, inte råka i tvivel för sin ovärdighets skull, inte heller låta sig avskräckas utan av allt hjärta hålla det för visst och avgjort och lita på att vi är bönbörda, när vi har bett i tro på Kristus. Därför, kära bröder, bed i ert hjärta, ibland också med läpparna, ty, vid den käre Guden, bönen uppehåller världen, annars skulle det se helt annorlunda ut. Hemma i mitt hus är jag inte så tapper och dristig, ty jag måste ständigt först in i striden, men i kyrkan, mitt i församlingen, där går allt av hjärtat och tränger också igenom.
|