En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. - Hebr. 7:26-27

Kristi offer, som har skett en gång, gäller för evigt, och vi blir saliga, om vi tror på detta offer. Vill man vid sidan om detta offer företa andra förberedelser, så blir det en gudsförsmädelse. Kristus är offret, som Gud gett oss i hans död, till evig rening från synden. När därför Kristi lidande är utståndet och offret skett, då träder hans ära fram. På korset är det ute med hans ära, hans goda rykte, hans stora gärningar, alla som han hjälpt börjar då tvivla, huruvida han gjort detta med Guds eller med djävulens makt. Då sviktar själva samvetet även hos honom själv, och döden blir honom övermäktig. Skall det nämligen vara ett offer, så måste man utgjuta hans blod. Man slaktar lammet. Offret kostar blod. Men Kristi kamp varar endast en kort tid. Därför höjer Kristus sin prästerliga röst: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."

Vad gör Kristus sedan? Han har satt sig på Guds högra sida. Då hela världen avfallit och menar, att det är ute med honom, då först börjar han regera evigt och blir vår ställföreträdare inför Fadern och ber för oss, när vi anklagas för våra synders skull. En dom blir fälld över oss. Det förskräckta samvetet känner, att Gud vredgas över synden. Då finns ingen räddning och utväg för oss utom genom Kristi offer, därigenom att han ber Fadern för oss och säger: "Fader, denna syndare är svag och har råkat i svår ångest. Ge honom åt mig. Jag har fullgjort för honom, han förlitar sig på mitt eviga offer." Men den som förkastar detta offer och söker andra utvägar, för honom ges det ingen hjälp för evigt.