Allas ögon väntar på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. - Ps. 145:15

Nu förhåller det sig ju så, att inget djur arbetar för sin föda, utan var och en har sin gärning att göra. Så söker de och finner sin mat i rätt tid. Fågeln sjunger och flyger, bygger bo och föder upp sina ungar, det är hans arbete, men av det får han inte sitt uppehälle. Oxarna plöjer, hästarna bär oss och drar lass, fåret ger oss ull, korna mjölk och ost, det är deras arbete, men med detta försörjer de sig inte, utan jorden bär gräs och föder dem genom Guds välsignelse.

Så måste också människan arbeta och göra något, men likväl på samma gång veta, att det är en Annan, som försörjer henne än hennes eget arbete. Det är nämligen gudomlig välsignelse, fastän det ser ut, som om arbetet försörjde henne, eftersom Gud inte ger henne något utan hennes arbete. Så är det också med den lilla fågeln: Gud ger den visserligen dess föda utan att den sår eller skördar, men den måste ändå dö av hunger, om den inte flyger omkring och söker efter födan. Men att fåglarna finner sin mat beror inte på deras arbete, utan på Guds godhet. Ty vem har lagt maten till rätta så att de finner den? Om inte Gud gjorde det, så skulle ingen få något, om än hela världen arbetade sig till döds med att söka. Vi ser det med våra ögon och kan ta på det med våra händer, och ändå tror vi ännu inte.

Om Gud inte bevarar allt och ger oss det, så finns där inget att få, om än hundratusen slott hade blivit uppförda för detta ändamål. Det förvandlas till stoft och flyger sin väg, så att ingen vet, vart det försvinner.