Han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar. - Ps. 103:3

Betänk nu, att de kristnas väsen är delat i två delar: deras innersta väsen, som är tron, och det yttre som är köttet. Ser man nu en kristen från trons sida, så är han helt och hållet ren, ty Guds ord har inget orent med sig. När det kommer in i ett hjärta, som håller fast vid ordet, så måste ordet också göra hjärtat alldeles rent. Därför är i tron allt fullkomligt. Därför är vi konungar och präster och Guds folk.

Men eftersom tron befinner sig i köttet, och vi ännu lever på jorden, så käner vi stundom onda böjelser såsom otålighet, dödsfruktan osv. Allt detta hör till den gamla människans brist och lyte, ty tron har inte fullständigt trängt igenom, det har inte fått fullkomligt välde över köttet. 

Detta kan du fatta genom liknelsen i evangeliet (Luk. 10) om mannen, som for från Jerusalem till Jeriko och föll i rövares händer. De slog honom och lät honom ligga halvdöd, men samariten tog därefter hand om honom, förband hans sår, skötte honom och lät honom få vård. Du ser, att den mannen, sedan han fått vård, nu inte mera är dödssjuk utan är säker om att få leva, men att det fattas honom, att han inte ännu är fullt återställd. Livet är där, men hälsan har han inte fullkomligt återfått, utan han är ännu under läkarvård och måste alltjämt låta sig botas.

Så har vi Herren Kristus helt och fullt, och vi är vissa om det eviga livet, och ändå har vi inte ännu full hälsa. Ännu finns där kvar i vårt kött något av den gamle Adam.