Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." - Mark. 9:23

Genom tron har jag sådana ägodelar, som jag inte ser, och om vilka var man måste säga, att jag inte har dem. Men det är just trons väsen, att den omfattar förmåner, som den inte ser eller känner, och den umgås med dem, som om den hade dem i händerna. Den har ingen annan tröst, än det att den vet, att Gud inte ljuger. Detta verkar tron i livets alla förhållanden.

När jag skall dö, och döden kommer inför mig, då måste jag härifrån och vet inte, var jag vid följande steg skall sätta foten. Otron tvekar och förskräckes. Den säger: Vart skall jag nu ta vägen? Vem vet, vart jag nu kommer. Otron vill alltid se och känna. Men då den inte får det, måste den förtvivla. Men tron åter tänker så: Jag vet inte, vart jag tar vägen, härifrån måste jag ju, jag ser och känner ingenting, men jag vill anbefalla mig i hans hand, som sagt: "Kasta din omsorg på Herren." På det ordet skiljs jag härifrån, för jag vet, att han inte kan ljuga.

Så har tron livet fastän den inte ser det, ja, fastän den ser motsatsen. Varav kommer detta? Allenast därav, att Gud har sagt, att ingen skall rycka dem ur hans hand, som förtröstar på honom.