Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in. - Ps. 24:7 Javäl, men denna ära är fördold hos ärans konung, varför man fastmer tillsluter portarna, och ingen längtar att låta honom tåga in. Också överheten spärrar vägen. Men det hjälper inte. Han är en väldig konung, denne korsets konung, men han låter sin ära bli fördold under korset. "Vem är denne ärans konung?" Så skall det låta! "Vem", månne denne kättare och upprorsmakare? Så kallar de konungen. "Vem är ärans konung" - det har blivit uttalat om Kristus i den mest föraktliga mening, och därmed har uttryckts det allra starkaste förakt för denne konung. Det är på spe han kallas "ärans konung". Men också nu kommer Kristus till de största i världen i sina ringaste bröder, han kommer till de berömda i sina föraktade lemmar, till de visa i sina dårar. Men inte nog med att de inte vill öppna dörrarna och låta honom komma in, utan de förföljer och hånar honom. De spärrar vägen för Kristus och hans ord. Men i längden kan de inte övervinna honom. Han är Herren Sebaot, det är härskarornas Herre. "Han är ärans konung", ty han förblir en ärans konung i evighet, som änglarnas härskaror och de heliga på jorden tjänar. |