Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber. Joh. 17:9. Nu har vi tydligt hört, för vilka han ber, nämligen för dem, som tagit emot hans ord och kommit till att av hjärtat älska honom och hålla fast vid hans ord. Dessa får stadigt och frimodigt förlita sig på att de är innefattade i denna bön och skall förbli hos Herren Kristus. Men det är å andra sidan förskräckligt, att han säger: "Det är icke för världen jag ber." Låt oss därför se till, att vi inte blir funna i den hopen, för vilken han inte vill be. Ty därav kan intet annat följa än att de går helt förlorade, då Kristus uttalar sig om dem så nedsättande och inte vill veta av dem. Detta borde ju förskräcka världen, så att de stelnade av skräck för en sådan dom. Men de driver blott gäck och ler åt detta och förblir i sin gruvliga, förstockade blindhet, så att de slår det i vädret i sin säkerhet och låter det gå deras öron förbi, som hade en narr talat det. |