Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. 32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna. Matt. 13:31-32.

Kyrkan är lik ett litet frö, som man anser vara en mycket ringa sak. Här tar förnuftet anstöt och säger:Vad skall det väl bli av denna fattiga lära och denna ringa hop? Om konungar, lärda och heliga skulle predika, men nu antas därtill fattiga, olärda, skröpliga människor, och de vill regera och lära världen.

Denna förargelse gör även oss själva oroliga, därför att vårt förnuft säger: Hur vågar du ensam, du odugliga människa, företa dig så stora saker? Tänk, om du ensam skulle ta fel? Då Gud låter så många betydande personer fara vilse, tänk, om han också låter dig, ensam som du är, ta miste? och likväl finnes i hela världen endast en enda Kristus, i hela Grekland en enda Paulus, i en hel stad en enda präst. Men av detta enda lilla korn växer det likväl upp en så stor kyrka, att furstar och visa kommer och vilar ut där i tro.

Världen har sålunda blivit omvänd till tron på ett förargelseväckande sätt, nämligen genom svaghet, tvärtemot all makt, vishet och rättfäidighet. Världens riken återupprättas inte genom svaghet utan genom makt, men Guds rike går fram på ett annat sätt: genom svaghet till kraft.