Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. Ef. 5: 1, 2.

Min nästa kan jag väl tjäna med mitt lekamliga goda, med arbete och möda, jag kan också hjälpa honom med undervisning och förbön, jag kan besöka och trösta honom, då han är sjuk och bedrövad, mätta honom, då han är hungrig, befria honom, då han är fången osv.

Men det är ändå det högsta, om jag kan fördraga min nästas svaghet. Den bristen finns alltid hos oss, att vi inte kan göra det så fullkomligt som Kristus, Han är den rena, klara solen utan alla fläckar. Mot den solen är vårt ljus knappt som ett påtänt halmstrå. Han är en glödande ugn full av eld, och en fullkomlig kärlek. Dock är han nöjd, om vi blott tänder ett litet ljus och helst litet låter kärleken lysa fram och brinna.

Men här finner vi en brist hos oss. Se på Kristus, hur han gjorde, när han med sin vishet tjänade och fördrog sina lärjungars dårskap, då de stapplade och föll. Det är inte ett ringa kärleksbevis, om du kan ha fördrag med din nästa, när hon är svag i tro eller i kärlek.