Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Rom. 12:12.

Vänj dig att om aftonen läsa ett Fader vår då du går i säng för att sova och gör det igen om morgonen då du stiger upp. Ja, gör det ständigt, när tid och rum tillåter, om än djävulen vill hindra dig och du känner att det tar emot.

På samma sätt skall du också göra, om själva fienden anfäktar dig för din ovärdighets skull och vill förmå dig att vänta, tills du blir bättre. Ty om du inte vill be, förrän du blir värdig så kommer du aldrig att be.

Träng dig därför igenom svårigheterna mitt under denna känsla och ta ett språng över värdighet och ovärdighet, om du också står mitt i synden. Ja, om du också denna stund skulle ha fallit och så just skulle komma ur synden. Vad skulle du göra? Vill du därför avhålla dig från bönen? Ingalunda, utan långt hellre skall du mitt i synden knäfalla och be av hjärtat: Käre Fader, förlåt och hjälp mig från synden! för att du inte skall sjunka djupare i synden och evigt förbli där. Du måste ju även mitt i döden och all olycka be, och det allt starkare ju svårare din nöd är.