Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli. Rom. 4:18. De, som vill studera den Heliga Skrift, skall av ordet "Abraham trodde Gud" lära vad kristlig rättfärdighet egentligen är. Det är nämligen en förtröstan på Guds Son, eller hjärtats tillförsikt till Gud genom Kristus. Och en sådan förtröstan blir räknad till rättfärdighet för Kristi skull. Ty dessa två stycken utgör fullkomligt den kristliga rättfärdigheten, nämligen tron i hjärtat. Den ges av Gud, och är således en rätt tro på Kristus. Även om denna tro är ofullkomlig tillräknar Gud den ändå en fullkomlig rättfärdighet för Kristi skull. På grund av denna tro på Kristus vill vår Herre och Gud inte straffa, om jag än under tidens lopp tvivlar något på hans nådiga vilja, misstror honom och är bedrövad och svårmodig. Ty så länge en kristen lever i köttet, så förblir ännu ständigt synden i honom. Men, emedan han blir beskyddad under Kristi vingars skugga, liksom en kyckling under hönans, och blir övertäckt med syndaförlåtelsens himmel, så tillräknar Gud honom inte de övriga synderna. Detta för trons skull, ty han har genom den börjat ta emot och omfatta rättfärdigheten som fullkomlig och anser inte hans synd vara synd fastän den också är verklig synd. |
|