Och det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst. Joel 2:32.

I detta språk ligger summan av vår salighet. Men det måste enfaldigt förstås, som orden lyder, och vi får inte tillsätta några glosor. Han skall bli frälst, säger profeten, dvs. han skall bli förlossad från synd, död och helvete. Han skall igenom detta livets elände tränga fram till det eviga livet. Men denna frälsning och salighet skall man inte tillskriva någon annan än den Helige Ande, som är utgjuten över allt kött, såsom profeten förut antytt, och som verkar det, att Herrens namn blir åkallat. Kort sagt, vad som här sägs, är detsamma, som Paulus överallt inskärper, att människan blir rättfärdig utan lagens gärningar, genom tron allena.

Ty att åkalla Herrans namn är alldeles detsamma som att tro, som Paulus ganska skönt har utlagt det i Rom. 10, där han liksom gradvis talar om det: "Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?"

Först och främst är det nödvändigt att några sänds, som predikar evangelium. Därefter följer hörandet, av hörandet kommer tron, på tron följer åkallan, på åkallan saligheten. Sålunda är Kristi rike inget annat än trons rike. Vi vinner inte vår salighet genom våra förtjänster eller vår rättfärdighet, utan genom Guds barmhärtighet.

Logos-mappen