Gud ser inte till personen. Gal. 2:6.

Gud tar inte hänsyn till apostlaämbete, biskopsämbete eller furstehöghet, inte till värdighet och anseende. Och till tecken härpå tillät han, att en av de höga apostlarna, nämligen Judas, föll och blev fördömd. Likaså föll en av de högsta kungarna, till på köpet den förste av dem, nämligen Saul. Ismael och Esau, som båda var förstfödda, förkastade han.

Så finner man överallt i Skriften, att Gud förkastat de män, som till synes varit de bästa och heligaste. Och i sådana fall verkar Gud ibland vara grym. Men det var och är i högsta grad nödvändigt att göra och beskriva sådana vidunderliga ting. Ty vi är av naturen böjda för att ha anseende till personen. Det felet är oss medfött att vi beundrar det yttre skenet hos människor och tar mer hänsyn till det än Ordet.

Men Gud vill, att vi skall välja kärnan, inte skalet, och akta husfadern för mer än huset. Hos Petrus och Paulus vill han, att vi inte skall beundra eller tillbedja apostlaämbetet utan Kristus, som talar i dem, och Guds eget ord, som utgår från deras mun.

Logos-mappen