Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Jes. 55:1.

Det är ju synd och skam, när Gud så hjärtligt och troget bjuder och manar oss till vad som är vår högsta och största lycka, att vi då förhåller oss så likgiltiga däremot och så länge är borta från nattvarden, att vi blir alldeles kalla och förhärdade så att vi inte mera har någon lust eller kärlek därtill. Det går ju inte an att anse sakramentet som ett skadligt ting, varifrån man helst bör hålla sig borta, då det tvärtom är ett alltigenom hälsosamt, tröstligt läkemedel, som hjälper dig och ger dig liv både till kropp och själ. Ty där själen blivit frisk, där har också kroppen fått hjälp. Varför förhåller vi oss då gentemot detsamma som om det var ett gift, genom vilket man äter döden på sig?

Det är väl sant, att de som föraktar sakramentet och lever okristligt mottar det till skada och fördömelse. Ty för sådana sker det inte till nytta och hälsa, alldeles som det är med en sjuk, som på trots äter och dricker vad läkaren förbjudit honom. De åter, som känner sin svaghet och gärna skulle vilja vara kvitt svagheten och längtar efter hjälp mot den, de skall anse och begagna sakramentet som ett dyrbart medel mot det gift, som de bär inom sig. Ty här skall du i sakramentet av Kristi mun ta emot syndernas förlåtelse, som innesluter och för med sig Guds nåd och Ande med alla hans gåvor, skydd, värn och kraft emot död, djävul och allt ont.

Logos-mappen