Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden. Han lägger mig i mörker likt dem som länge varit döda. Ps.143:3.

Fienden förföljer min själ och trampar mitt liv till jorden, d.v.s. mina fiender kämpar mot mig med sin vishet och rättfärdighet. Varje Abel har sin Kain, Isak sin Ismael, Jakob sin Esau, Kristus sin Judas, som i synnerhet i själens angelägenheter — då det gäller rättfärdigheten — kämpar mot dem. De verkheliga kan inte tåla, att deras rättfärdighet blir åsidosatt, och därför förföljer de de fromma, vilka lever endast i Guds sanning och rättfärdighet. Med dessa ord: "och trampar mitt liv till jorden" vill profeten visa, hur föraktad den människa är, som lever i Kristus och tron. Ingen ärar en sådan människa, ja, var och en föraktar henne och hon måste bli ansedd som en onyttig, oduglig och skadlig människa i allt som hör detta livet till.

Hur gläder och fröjdar sig inte världen med de sina, så snart de kan lukta sig till, att det i något avseende går oss illa, och hur gärna vill de inte att detta skulle bli känt och kunna utbasuneras ända ner i helvetets avgrund! Käre Gud! vad har vi gjort dem? Intet guld eller silver ligger dem så om hjärtat, inget strängaspel klingar för dem så ljuvligt, ingen dryck smakar dem så väl, som då de kan se fromma kristnas olycka och bedrövelse. Ja, de är så upptända av hat och hämndlystnad, att de inte kan ha någon riktigt glad stund, förrän de får sjunga: Gud vare lovad, de skurkarna är nu en gång undanröjda. Nu har vi utrotat evangelium (eller efter deras mening den falska läran). Emellertid har de ingen ro och känner ingen fröjd, förrän de har fått det så långt.

Logos-mappen