Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. Rom. 15:4.

 Här sammansätter Paulus "tålamod" och "Skriftens tröst". Skriften räddar inte från vedervärdighet, lidande och död, nej, den förkunnar tvärtom kors och lidande. Därför behövs tålamod. Men mitt i lidandet tröstar den och stärker, så att tålamodet skall tränga igenom och övervinna.

När då själen hör ett tröstande ord om sin Gud, då den hör, att han är nära och beskyddar henne, då blir hon glad, modig och villig att lida. Detta liv är inte annat än ett dödande av den gamle Adam, som måste gå under. Därtill behöves tålamod. Då man känner det eviga livet, är det nödvändigt, att själen har något som hon tålamodigt kan hålla fast vid och söka tröst av.

Detta är nu Herrens ord. Hon förblir därvid och går i förlitande på ordet ifrån detta livet in i det eviga liksom i ett säkert skepp. Då kommer hennes hopp inte på skam.

Detta är nu ett rätt bruk av Skriften, då får den trösta oss i lidande, nöd och död. Därav följer, att den, som inte vet av lidande eller nöd, har inte heller erfarit Skriftens tröst. Ty denna tröst förstås endast genom erfarenhet.

Logos-mappen